Se alla program här >>>
I detta program talar Mikael Willgert med Jan Tullberg som är docent i företagsekonomi från Handelshögskolan. Programmet handlar om överföringen av resurser i det svenska samhället och hur ett berg av åtaganden byggs upp och som kommer att belasta kommande generationer.
Vi utgår från Johan Eklunds och Johan Larssons studie i Entrepenörskapsforum som handlar om självförsörjningsgraden hos olika migrantgrupper. Vi tittar också på en studie från Arbetet om hur pensionerna utfaller för de som arbetat hela livet jämfört med de som aldrig arbetat.
Vi talar även om det ändrade sättet att ta ut beskattning, där väldigt mycket idag handlar om punktskatter, bland annat på energi.
Johan Eklunds och Johan Larssons studie i Entrepenörskapsforum är spännande, säger Jan. Den tar upp problemet med ”sysselsättning” som ett statistiskt mått. Vad är sysselsättning, vilka är sysselsatta och vilka är det inte? Sysselsättningen i Sverige mäts under hösten och år 2020 infaller mätdagen den 14 oktober. Sysselsättning kan handla om så lite som en timmes arbete på ett år.
I studien föreslås istället ett självförsörjningsmått. Detta mått ligger också lågt och svarar mot 50% av medianlönen vilket ofta används som nivån för fattigdom.
Att vara självförsörjande eller sysselsatt det är stor skillnad.
Det tar upp emot 20 år för hälften av personerna i utanförskapsområden att uppnå självförsörjning.
Framgång i förbättrade siffror vad gäller arbetsmarknadsåtgärder kan många gånger handla om sysselsättning snarare än självförsörjning. Sysselsättning kan också handla om offentligfinansierade åtgärder.
Antalet personer som är heltidskompenserade och lever på statliga eller kommunala medel är en stor grupp, hela 772.000 år 2018.
Vad leder studien till? Förhoppningsvis tänker man om när det gäller det här direkt desinformativa sysselsättningsmåttet. Det har ingen funktion, annat än att det kan ge politiker möjligheten att påstå att saker fungerar bättre än vad de gör.
Varken Sveriges invandring eller kostnaderna för den beskrivs sanningsenligt. Den beskrivs som ett problemfritt tillskott av arbetskraft till landet utan friktion och utanförskap. Men kostnaderna byggs upp för varje år. Och även problematiken med ökade oroligheter och kriminalitet.
Efter 20 år har hälften av de invandrare som bor i utanförskapsområdet kommit i självförsörjning, dvs 12600 kr i månaden efter skatt.
Förutsättningen för en fungerande integration är en låg invandring.
I studien från Arbetet om hur pensionerna utfaller kan vi se att pensionen för en person som arbetat i 30 år är cirka 12.800 , och den som kommer hit och inte har arbetat alls ligger på en pension på cirka12.300 om man räknar in de olika bidrag man kan få. Lönar det sig att arbeta?
Gruppen som lever kring fattigdomsgränsen ökar. Även antalet fattigpensionärer ökar snabbt. Det är svårt att höja sin nivå genom arbete. Ökar pensionen så sjunker bostadstillägget, och människor kommer alltså inte framåt ekonomiskt.
Sverige blev 8 miljoner invånare 1969, vi blev 9 miljoner 2004, det tog alltså 35 år. År 2017 blev vi 10 miljoner, det tog 13 år, och nästa miljonökning beräknas till 2029, så det går i allt snabbare takt.
Vi bygger upp ett skuldberg, som kommande generationer får bära, och Sverige är sannolikt redan idag världens mest skuldsatta nation om man räknar in det offentliga, det privata och företagens skulder.
Nu ökar punktskatterna. Är det en lösning? Ett resultat av punktskatter är att skatten inte blir progressiv, den blir snarast lika för alla. Det finns många skatter som är oberoende av inkomst.
Hur ska detta lösas? Kan det som hände i Grekland även hända hos oss? Är den enda lösningen att vi betalar skulderna med våra statsägda tillgångar? Det kan ju bli sådana lösningar menar Jan. Vi har fortsatt med en svag och ogenomtänkt politik, medan andra t.ex. Danmark agerat tvärtom.
Länkar:
https://fastighetsfolket.se/2019/04/29/manga-utrikes-fodda-far-inte-battre-pension-av-att-jobba/
