Se alla program här >>>I ovanstående länk kan du lyssna på en intervju om våldsbejakande islamister och varför de inte bestraffas.
I och med att politikerna inte har fört en politik som förhindrat våldsbejakande islamister till att få uppehållstillstånd samt medborgarskap i Sverige, tvingas vi alla att förhålla oss till dessa terrorister på ett eller annat sätt. För att inte falla in i nån slags masspsykos där "även terrorister faktiskt är människor" är det viktigt att vi informerar oss om vad våldsbejakande islamism är och hur dessa terrorister tänker. Jag tänker inte falla in i kören av politiker, journalister och kändisar som konsekvent vägrar känna mer sympati för de våldsbejakande islamisterna än för dess offer.
Sångerskan Eva Dahlgren ondgjorde sig häromdagen över Hanif Balis tweet där han använde ordet "IS-honor" avseende de kvinnor som vill återvända. Han skrev vidare att dessa kvinnor borde låtas "ruttna" kvar där.
Detta fick Eva att gå i försvar för islamisters kvinnor och skriver tweeten:
"Jag spar den här för att visa en kommande mänskligare generation hur deras politiker betedde dig när internet var ungt. Kräks nu dock".
Även vänsteranhängarna Lisa och Anders går i försvar och vill påminna oss om att "även islamister är människor".
Bilden nedan med Anders Lindberg från Aftonbladet är sammansatt för att synliggöra att islamister får man inte avhumanisera, medans vi under många år har kunnat ta del av hans avhumaniserade texter kring SD. Även andra människor med makt, som nu tycker Hanifs tweet är så hemskt, har mer än gärna utmålat SD som fascister, rasister och nazister. Tydligen anser de att dessa begrepp är okej att använda för att avhumanisera en människa som ifrågasätter invandringspolitiken. Varför tycker dessa vänster människor att det är mer okej att vara terrorist än att ifrågasätta invandringspolitiken?
Islamister vill inte oss nått väl, tvärtom de vill skada och döda oss så kallade "otrogna". Dessa islamister kan man således tycka ha valt en väg i livet där de får bära konsekvenserna av sina handlingar. Deras önskan om ett "kalifat" innebär att döda andra som inte längtar efter samma samhälle som dem. De våldsbejakande islamisterna som varit iväg och stridit för ett kalifat, har med största sannolikhet mördat och våldtagit. Har de inte mördat eller våldtagit så har de varit påhejare. Oavsett vilket så har de varit delaktiga i en av historiens värsta massmördarsekter. I svensk media har dessa mördare och kalifatlovers dock tvärtemot beskrivits som rebeller, IS-resenärer och IS-krigare.
Vad blir konsekvensen när Sveriges så kallad tredje statsmakt förminskar IS-mördare och deras brott?
Vad har det för betydelse att politikernas inställning till dessa mördare är att de ska rehabiliteras in i samhället?
Vad är det som gör att politiker, kändisar och media har så svårt att stå emot våldsbejakande islamister? Vad är det som gör att vänstern går i försvar för dessa "satans mördare" som jag är övertygad om att Olof Palme skulle ha kallat dem?
Vilka är då dessa kalifatlovers?
Nu när dessa islamister blivit besegrade i Syrien så vill de återvända till Sverige. De vill åtnjuta vår frihet, vår välfärd och ha tillgång till vårt samhälle. Givetvis känns det djupt fel att dessa mördare inte blir åtalade eller på nått sätt bestraffade, utan de kan fritt återkomma och leva sina liv här som vanligt. Vissa terrorister lever till och med under skyddad identitet.
Hanif beskriver väldigt väl hur dessa "människor" varit som satan själv på jorden. Läs hans inlägg, det är så viktigt och belyser väl varför vi måste låsa in dessa människor.
"Jag tittar på en bild på en 7-månad gammal bebis klädd i en vit helkroppspyjamas. En av ärmarna hänger tom för han saknar en arm. Sukaina Ali Younis, grundaren av ett barnhem i Mosul, Irak, beskriver vad som hänt honom. "IS lämnade honom på marken för att lura irakiska soldater," säger hon. "Tre soldater försökte rädda barnet och en krypskytt sköt och dödade dem alla". Den irakiska armén skickade fram en tank, men innan den hann komma fram till barnet attackerades bebisen av en herrelös hund som drog iväg barnet i armen. När de räddade den lilla pojken blev de tvugna att amputera hans arm. De döpte honom till Hammoudi. Jag har idag fått kritik för att jag uttryckt mig för hårt om de IS-groupies som nu sitter fast i olika läger runt om i Mellanöstern och som ber sina fd. länder i väst om hjälp för att ta sig tillbaka. 2015 propagerade jag för tribunaler för att ställa IS-terrorister som tar sig tillbaka till Sverige inför rätta. Men det blev inget. Senare samma år föreslog jag att göra en förändring i landsförrädarlagstiftningen för att kunna åtala IS-terrorister som återvände eller försökte ta sig till Syrien. Men det hände inget. Idag har 150 personer som åkt till Syrien för jihad återvänt till Sverige.
Sverige har fortfarande inte dömt en enda IS-terrorist för dess medverkan i en av de mest brutala mördarsekterna som funnits i modern tid. Många av dem är kvinnor som åkte ner för att få gifta sig med sina jihadhjältar. Flesta av dem att tryckt ur sig en och annan unge väl på plats. Dessa barn använder de nu som "Get out of Syria"-free cards. Barnen är förvisso oskyldiga - men det är den 7 månader gamla Hammoudi med. Varför ska barnen med inresta IS-föräldrar ha mer rätt till att komma hit än de yezidiska barnhemsbarnen som blivit föräldralösa på grund av IS-terroristerna? Världen är full av oskyldiga barn - som om det någonsin har varit en biljett till Sverige. Barnen i Sukainas barnhem kommer aldrig se Sverige. Idag har Anne Ramberg, Annika Strandhäll, Eva Dahlgren och andra vänstertyckonomer på olika sätt visat sitt ogillande för att jag ansåg dessa terrorgroupies borde få ruttna kvar i Syrien. Morgan Johansson och andra politiker som yrar om domstol för dessa kalifatbrudar ljuger antingen för sig själv eller för andra. Det är för sent. Politiken har suttit på händerna. Lagstiftningsfönstret har gått ut. Alternativet till att låta IS-gråterskorna ruttna kvar i Mellanöstern är att de går fria i Sverige. Tro inget annat.
Anne Ramberg, generalsekreterare för svenska advokatsamfundet skriver att jag inte hör hemma i "ett civiliserat och humant Sverige". Samtidigt ser jag ett klipp som släpptes av IS strax innan många av dessa IS-brudar tog sig ner kalifatet för att bli belägrade av sina jihadister. Den visar fyra män hängandes med armarna och fötter bakbunda från kedjor i en ställning med ansiktet vänd mot marken stirrandes på en oljepöl. Oljepölen tänds på och man hör männens skrik när de brinner upp levande. Och så tänker jag på vad som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle. Det har varit viktigare för det politiska etablissemanget att klaga på min ton än att stoppa dessa människor att komma in i Sverige i fem år nu. Fler journalister har frågat mitt parti vad de tänker göra åt mig och min "ton" än vad de frågat partiledare om vad de ska göra för att stoppa inflödet av IS-terrorister. Sveriges radio benämnde två IS-terrorister från Växjö som "IS-aktivister". Aftonbladet kallar dem för "IS-resenärer", SVT dem som "IS-sympatisörer".
Dessa konstanta förmildrande omskrivningar är en orsak till varför svensk politisk etablissemang inte bryr sig. Det är orsaken till varför svensk politik behandlar IS-terrorister som fall för socialtjänsten eller som någon Hem&skola-projekt. Eva Dahlgren säger att hon kräks av mig. Jag ser en video när IS kastar en homosexuell man mot döden från taket av en byggnad i Raqqa. Och så tänker jag på vad som får mig att kräkas. Daniel Suhonen kallar mig för vidrig. Jag läser om hur en IS-terrorist karvar huvudet av en fyraårig flicka samtidigt som hon skrek efter sina mamma på en gata i Raqqa, hur de stampade sönder huvuden på spädbarn, de dränkte människor levande i burar, hur de våldtog och urskillningslöst dödade. Jag tänker på vad som är vidrigt. Vad är den stora faran i att använda hårda ord mot dessa satans kreaturer? Vad är faran i att använda avhumaniserande ord om människor vars handligar inte går att sätta ord på? LO-pampen Mats Erikson, make till statsråd Ann Linde (S), säger att mina hårda ord mot IS visar att jag delar samma människosyn som dem. Like:s från socialdemokratiska riksdagsledamöter haglar in. Jag blir faktiskt ställd. Hur stort är hatet mot mig egentligen? Min telefon ringer, det är min partiledning. De är arga över min ton igen. Jag tittar återigen på bilden på den 7-månader gamla Hammoudi, som saknar en arm, innan jag svarar."
Nina Drakfors, samhällsdebattör
