Se alla program här >>>
En torped kan inte uteslutas - Anders Ulfvarson, Professor emeritus i marin konstruktionsteknik, intervjuas i Swebbtv vetenskap.
Ulfvarson för fram en hypotes om att hålet skulle kunna orsakats av bogvisiret efter att det lossat.
Ett passagerarfartyg är konstruerat för att tåla mycket provokationer. Ett hål under vattenlinjen fyller det närmaste utrymmet och möjligen intilliggande utrymme om det träffar mitt i en vattentätt skott. Det ska fartyget klara av.
Haverikommissionens scenario är att bogvisiret öppnar sig och faller bort, det strömmar in vatten på bildäcket, fartyget kantrar och sjunker på grund av att det kommer in vatten på bildäcket. Hur uppstod detta? Det har de inte gått in på. Det gjordes ingen riktig sjunkförlopps-studie.
Den studie som gjorts med modell har fått kritik, man får problem med vissa effekter till exempel luftkompressionen. Man borde kompletterat med att dyka ner och undersöka fartyget.
När jag kopplar ihop de överlevandes vittnesmål med informationen från slutrapporten så kan jag konstatera att om det fanns ett hål någonstans så skulle det ha kunnat leda till att det blev värre för bogvisiret och rampen, säger Anders. Nu efter dokumentären om M/S Estonia kan man konstatera att några av de överlevande befann sig nära hålet. De blev väckta av smällen, springer ut ur sina hytter och ser vatten på korridorgolvet och rusar upp. Sannolikt kom det vattnet från hålet. Ingen i haverikommissionen har förhört dem.
De vattentäta dörrar som skulle varit stängda var under resan öppna, vilket kan ha bidragit.
De militära fordon som körde på innan avgång ingick inte i lastplaneringen. Om de påverkade eller inte är svårt att säga, de kan ha varit tungt lastade.
Det finns uppgifter om att fartyget avgick med en grads krängning åt styrbord. När M/S Estonia kommer längre ut och möter stormvindar får man ytterligare sju graders krängning. Kapten ville då att man skulle fylla babords krängningstank men får beskedet att den var full, vilket den kanske inte var.
I supplementen till haverikommissionens rapport finns något märkligt. Där sägs att bogvisiret föll av på grund av krafter från vågor mot visiret, de nämns inget om vatten inne i bogvisiret. För att bogvisiret ska kunna falla av krävs det stor kraft i förlig riktning, men vågorna kommer ju inte från det hållet.
Ulfvarsons hypotes är att det ska ha samlats vatten mellan bogvisiret och rampen och att detta tillsammans med andra påkänningar fått visiret att släppa från gångjärnen och blivit hängande i hydrauliken.
Fartyget fortsätter framåt i full hastighet, rampen följer med visiret framåt och vatten spolar över rampen och in i fartyget. Ett vittne ur besättningen som bevakar via en monitor, säger att han inte märkt att rampen skulle ha varit nedfälld. Han ritar senare under förhöret en teckning där vattnet sprutar i glipan mellan rampen och fartyget in med väldigt hög hastighet. Tillräckligt för att det skulle kunna komma in flera hundra ton på kort tid. Detta skulle kunna ske även om rampen inte var nedfälld. Hans vittnesmål fanns inte med i beskrivningen av händelseförloppet.
Senare girade fartyget babord och då föll sannolikt rampen framåt, och börjar ta in vatten. Efter det är skeppet förlorat.
Ventilationstrummorna på däck fyra är avgörande för sjunkförloppet säger Anders. M/S Estonia sjönk på aktern vilket hon inte hade gjort om inte maskinrummet blivit vattenfyllt.
Anders har räknat på förloppet och berättar hur bogvisiret kan ha betett sig, och påverkat hela förloppet. Han för fram en hypotes om att visiret fallit framåt, blivit hängande i en hydraularm, slungats åt sidan och kommit i rotation och därefter slagit ett vasst hörn i en försvagad del av skrovet.
Att en ubåt skulle vara inblandat är inte sannolikt. då skulle stabilisatorn inte förblivit oskadd. Det går inte att utesluta att en torped skulle ha avfyrats mot fartyget. Anslagskraften och hålet skulle kunna stämma med en torped utan explosiv laddning.
Det finns också oklarheter kring bogvisiret. Enligt en ekolodsscanning som fanns hos sjöfartsverket ligger bogvisiret på fören. Sedan hittades det långt från fartyget efter tio dagar. Båda uppgifterna är troligen osanna enligt min uppfattning avslutar Anders.
