Se alla program här >>>
Henrik Järrel var riksdagsman då han tog initiativ till den tvärpolitiska Estoniagruppen som bildades år 2000.
Han och andra riksdagsledamöter, som kom att medverka i gruppen, hade blivit kontaktade av ett antal sakkunniga efter haverikommissionens rapport 1997. De menade att något inte stämde. Hur kom det sig att fartyget sjönk så snabbt?
I en serie på dplay, där fler i gruppen medverkar, kan man följa ett skickligt journalistiskt arbete säger Henrik. Det mest iögonfallande som framkommit är hålet i skrovet på fartyget, som inte tidigare upptäckts. Det är väl inte allt för vågat att anta att det hålet haft stor betydelse för sjunkförloppet menar han. Varför det inte upptäckts tidigare vet man inte. Fartyget har vridit på sig under alla år men om det har rört sig så mycket att det först nu blivit synligt är oklart.
Gravfridsavtalet är lag i Sverige och innebär att svenskar inte får dyka runt fartyget. Men vi kan inte stoppa personer från Tyskland att dyka, eftersom de inte har skrivit på avtalet,. Ryssland däremot har skrivit på avtalet. England som inte är en östersjöstat har också skrivit på, och varför de har undertecknat avtalet har jag inget bra svar på, säger Henrik.
Gruppen har försökt påverka opinionen tidigare på olika sätt för att få till stånd en ny haveriutredning. Efter påtryckningar gav regeringen ett uppdrag åt Vinnova att handla upp en sjunkförloppsstudie. Forskare vid Chalmers menade att man inte kunde fastslå något om sjunkförloppet utan att dyka och undersöka fartyget, vilket inte blev gjort, med hänvisning till gravfriden. Man har också följt annat arbete för att kartlägga sjunkförloppet, det har genomförts ett flertal sjunkförloppsstudier. Ett genomgående tema är att ett hål i skrovet skulle förklara det snabba förloppet.
Gruppen gick vidare med arbetet och tog kontakt med dåvarande ärkebiskopen för att få en uppfattning om svenska kyrkans åsikt rörande dykningar för att klarlägga haveriets orsaker.. Svaret blev att de i princip inte motsatte sig detta. Man får göra det på ett hänsynsfullt sätt, utan att kränka gravfriden.
Den tyska journalisten Jutta Rabe utförde en dykexpedition runt fartyget och fann då ett hål i skrovet, som vid undersökningar konstaterades vara resultatet av sprängpåverkan. Svenska fartyg försökte i samband med detta att försvåra hennes undersökningar genom att spruta vatten och skapa svallvågor när de skulle dyka. När man följer den här historien är det svårt att frigöra sig från tanken att det finns något att dölja säger Henrik. Frågan är vad.
Rockwater från England utförde också dykexpeditioner, och de ansåg att man kunde ta upp de omkomna i fartyget. Den svenska regeringen dröjde tre månader innan de svarade på erbjudandet. Etiska rådet hade då fått informationen det skulle innebära för stora påfrestningar på dykarna om de skulle få uppdraget att ta upp de omkomna, men sanningen var den motsatta. Dykarna menade att det som var verkligt påfrestande var att de inte fick ta upp de omkomna.
December 1994 dök norska dykare på uppdrag av regeringen. Uppdraget de hade är inte känt. Även innan övertäckningen gjordes undersökningar runt fartyget.
Den stora frågan bland de anhöriga var givetvis om man skulle ta upp de omkomna, och de flesta ville att det skulle ske. Frågan debatterades under en lång tid.
Det fanns en tullinspektör i Frihamnen vid namn Lennart Henriksson. Han berättade i Uppdrag Granskning att veckorna före olyckan fick han order från högsta ort att vinka förbi två bilar och inte kontrollera dessa. Estoniagruppen tog upp detta i riksdagen, varpå Johan Hirschfeldt fick uppdraget av regeringen att utreda i vad mån det förekommit militära transporter på M/S Estonia. Han kom fram till att så hade skett de två veckorna innan olyckan. Om detta skett just olycksnatten hade han inte i uppdrag att utreda. På eget initiativ förstörde han sedan sin utredning.
Sara Hedrenius som var en av de överlevande såg dock minst två militärfordon som körde ombord sist av alla. Det behöver inte ha varit försvarsmakten som var beställare av detta.
Estlands regering vill nu utreda olyckan och det är ett hårt tryck på detta nu. Saken har varit på förstasidorna i Estland och är väldigt omdebatterat.
Skälet använda sig av en passagerarfärja för att transportera militärt material kan vara att man vill få en diskret transport som inte syns så tydligt menar Henrik.
När Estoniagruppen bildades var uppfattningen den att man skulle följa Etiska rådets rekommendationer och att gruppen hade en annan uppfattning var inte populärt. I vårt partisystem är det partiledningarna och gruppledningarna som får störst inflytande, enmansvalkretsar skulle vara bättre än nuvarande system.
Den officiella förklaringen till övertäckningen är att man vill skydda fartyget från plundring, men bakom den kan döljas andra förklaringar.
