Se alla program här >>>
I programmet ger Leif Östling sin syn på företagande, på skatter, på problemen i det offentliga med brist på ordning och reda mm. Han pekar ut kriminaliteten och andra viktiga områden att hantera och menar att problemen påminner om situationen inom industrin på 80-talet och som man kom till rätta med. Det går att lösa detta också, men det är bråttom.
Vi börjar med att kommentera Leif Östlings uttalande om vad ”får jag för pengarna”. Leif berättar att det ofta kommer fram folk till honom och tackar honom för uttalandet om skatterna. Han liknar problemen inom det offentliga med de problem vi hade inom industrin på 80-talet med skenande kostnader och flum. Jämfört med Nederländerna så har Sverige 10 % högre skattetryck. Dessutom har man där en betydligt högre andel av BNP producerad inom det privata. Han är tveksam till högre högre klimatskatter eftersom det drabbar folk på landsbygden hårt.
Vi går över till att tala om Scania. 2018 hade man ett resultat på 14 miljarder och man hade en bonus till de anställda på drygt 40.000 kronor per person. Det senaste förluståret var år 1933. År 2008 var också ett svårt år, då halva efterfrågan försvann. Man sa ändå inte upp den fasta personalen utan satsade på utbildning och problemlösning. När konjukturen sedan vände uppåt kunde de ta marknadsandelar och fick en fantastisk lönsamhet.
Leif Östling menar att de anställdas motivation, en bra relation till facket och ordning och reda är viktiga orsaker till framgången.
Vi kommer in på hållbarhet och att AMF, Folksam och Alecta aviserat att de ska kasta ut bolag från sina fonder som inte bedöms ”hållbara” och konstaterar att vi inte vet hur de ser på ett företag som Scania. Däremot anses ju Tesla stå för ”hållbarhet” men Leif förklarar att framställning av batterier är en smutsig process som skadar både miljö och människor. Dessutom är det oerhört energikrävande att återvinna olika värdefulla ämnen ur batterierna. Han menar att man inte har tänkt igenom detta.
Samma gäller själva produktionen och distributionen av el. Inte häller denna är genomtänkt för en större andel elbilar. Östling är starkt kritisk till miljöpartiet som han menar liknar en religiös rörelse utan verklighetsförankring.
Vi kommer in på relationen till Kina där ett bolag kopierade Scanias design och Leif menar att det är en skillnad i synsättet, där man i vissa länder inte ser problem med kopiering. Scania har valt att inte lägga produktion i Kina. Däremot ser han det som naturligt att Volvo Cars startar samarbete med sin huvudägare Geely om utveckling och produktion av motorer. De senaste åren har kinesiska bolag utnyttjat den personal och andra resurser som friställdes efter nedläggningen av SAAB:s personbilar. Leif menar att det inte är otroligt att vi får se en utökad produktion i Sverige för kinesiska bolag, eftersom vi är konkurrenskraftiga både när det gäller utveckling och produktion. Han är en optimist när det gäller både Sveriges och Europas konkurrenskraft.
Vi diskuterar att kvinnor inte är lika attraherade av teknik som män är. Där har Leif tidigare gjort ett uppmärksammat uttalande om att detta är genetiskt betingat.
Sedan går vi över till Volvo Cars VD Håkan Samuelsson som har lyft upp otryggheten, skolan och bostadsfrågan. Leif menar att poliserna måste lämna kontoren och komma ut och agera. Dessutom måste domstolarna agera så att brottslingar faktiskt lagförs. Annars tappar polisen motivationen. Vi måste ta bort snällheten och bli betydligt tuffare för att klara personer från helt andra kulturer. Han tar upp en undersökning som visar att det finns en korrelation mellan en minskande andel lagförda brottslingar och den ökande andelen kvinnliga domare i våra domstolar.
Leif Östling ser dystert på politikernas möjlighet att klara kriminaliteten. Det krävs ordning och reda med ett tydligt regelverk för våra institutioner. Utan detta kommer vårt samhälle att gå under.
När han blickar framåt anser han att vi i Sverige har bra förutsättningar men förutom hantering av kriminaliteten krävs att vi får ordning på skolan. Det är märkligt att vi ska ligga så långt efter Finland exempelvis, ett land som vi har en gemensam historia med. Det visar att det är något vi har tappat bort när lärarna inte klarar av att få ordning i klasserna. Han jämför situationen inom politikernas ansvarsområden och den offentliga produktionen med det kaos och flum som rådde under 80-talet inom industrin.
Vi kan och måste få ordning på detta inom några decennier. Annars kan vi komma in i ett okontrollerat läge och i förlängningen en intern krigssituation.
Han menar att vi måste stoppa invandringen från länder med folk som inte klarar att fungera i Sverige. Vi orkar helt enkelt inte att ta emot fler av dessa grupperingar.
Leif menar att detta är frågor som alltmer diskuteras mellan företagsledare, framförallt i mindre sammanhang.
Avslutningsvis säger Leif att han i grunden är optimist men han tror vi har en kris inom det offentliga som vi först måste komma igenom.
