I detta program förklarar Peter Springare varför polisen inte fungerar som den ska. Han pekar ut den centraliserade organisationen och att politikerna är otydliga med uppdraget eller till och med motarbetar kärnverksamheten genom målsättningar och rapportering som stjäl tid och resurser.
Den ökande och allt grövre brottsligheten har koppling till invandring och etablering av klaner och utanförskapsområden. Detta är problem som man inte tar i p.g.a. politisk korrekthet. Istället har cheferna uppdrag kring jämställdhet, mångfald, HBTQ etc. Han menar också att det är fel att tala om kriminella gäng eftersom ungdomarna är en del av sin klan som kan fungera mer som traditionell maffia. På vissa platser är det dessa grupperingar som har våldsmonopol.
Peter Springare blev rikskänd i samband med att han på Facebook skrev om hur hans arbetsdag såg ut. Eftersom han var polis och de flesta brott han arbetade med hade koppling till invandrare, blev detta kontroversiellt. Enligt myndigheten han arbetade på skulle han inte ha berättat om verkligheten.
I detta program får vi höra Peter Springare berätta om sitt arbete som polis. Han har haft många olika tjänster, ända från botten upp till toppskiktet. I början av sin karriär, när han var stationerad i Dalarna, fick han stifta bekantskap med en annan rikskändis, nämligen Dan Eliasson. Vi får höra en anekdot från den tiden då Eliason var punkare och blev gripen för skadegörelse. När Springare fortsätter sin berättelse kan man tolka det som att Dan Eliason har fortsatt i samma bana, men nu i en lite högre division.
Det Peter Springare skrev om i sitt berömda inlägg på Facebook i februari 2017 var hur överrepresenterade brottsmisstänkta med utländska namn var och att han blev trött på att se samma namn dyka upp igen och igen. Men detta var den polisiära verkligheten. Peter hade sett hur situationen i samhället och alltså också för polisen, gradvis hade förändras. Inte bara brottens art och råhet hade förändrats utan också polismyndighetens sätt att hantera kriminaliteten tog en annan bana. För en polis som varit med i flera decennier kändes det märkligt att från sina chefer få direktiven att lämna ”walk over” i situationer med kriminella. Men detta var och är verkligheten för poliser på fältet.
Kriminaliteten i dag är en helt annan än den som fanns ett par decenniers sedan säger Peter. Den våldsanvändning med vapen ämnade för krig som används regelmässigt har polisen svårt att stå emot. Dels behövs stora polisiära resurser, dels skulle polisen behöva agera på ett väldigt osvenskt sätt. Så som Peter skrev, består brottsligheten i dag till stor del av utländska klaner som vill dominera platser i landet. I och med detta tenderar vittnen i mycket hög grad att utebli. Man vill helt enkelt inte stöta sig med klanen för man vet vad den besitter för våldskapital. Polisutredningar tar som regel, på grund av detta, betydligt längre tid och slukar ytterligare resurser. Sedan beskriver Springare hur det bland poliserna också upplevs som svårt att öka sitt våldsanvändande för att få verkan, då de trots sin fulla rätt, ändå riskerar jobbiga internutredningar eller att bli uthängda i pressen.
Peter Springare, som numera engagerar sig politiskt i Örebropartiet, har länge funderat över sambandet mellan polisens svaga agerande på fältet och de politiska direktiven som polisledningen får av de styrande politikerna. När Peters gamle bekant Dan Eliasson tillträdde som rikspolischef skulle en total omorganisation genomföras inom polismyndigheten. Peter, likt många andra poliser, är inte imponerade av resultaten. Dels har många chefer med genuin yrkeskunskap i brottsbekämpning på ett eller annat sätt fåtts att lämna organisationen, dels har den beryktade värdegrunden allt mer fått göra sig gällande. Myndigheter som tidigare hade en s.k. armlängds avstånd till politiken, har kommit att få allt mer politiska direktiv kring hur de ska arbeta. I detta perspektiv var den partianslutna socialdemokraten Dan Eliasson närmast perfekt som chef över polisen.
Inom polismyndigheten, likt i andra svenska myndigheter, har kärnverksamheten minskat. Men det beror inte främst på fotfolket utan på de direktiv om värdegrund, jämställdhet, mångfald och annat de anmodas följa. När diskussionen sedan kommer att handla om hur man ska lösa problemen nämner han politikernas och de höga polischefernas ansvar. För att kunna rätta till de grava bristerna med polisväsendet måste de prioritera brottsbekämpningen.