Se alla program här >>>
Den 26 november diskuterades Estonias förlisning inför estniska parlamentet – Riigikogu – som en statlig fråga av yttersta vikt. Juri Lina rapporterar.
Klippet avslutas med en kommentar av sjöman Tryggve Sandman om atlantlåsets funktion.
F.d. statsåklagaren Margus Kurm tycker att estniska regeringen har det yttersta ansvaret för nya dykningar till Estonia. Han menar att den svenska sidan har förstört bevismaterial och dolt fakta som inte passade ihop med den officiella versionen. Alla hypoteser om katastrofen bygger på slarvigt insamlade fakta från 1994, menar han.
Man utelämnade samtliga uppgifter om smuggling av militärt känsliga gods.
Då 17-åriga triathleten Ain-Alar Juhanson räddade sig från Estonia genom att klättra ner på utsidan av den stängda bilrampen i fören. Haverikommissionen var inte intresserad av hans vittnesmål.
Ain-Alar Juhansons polisförhör översattes från estniska till svenska och därmed försvann alla hans iakttagelser om den stängda rampen. Problemet med rampen är att en helt öppen ramp borde ha sänkt Estonia ännu snabbare än vad som skedde. Och ett förlorat visir med stängd ramp skulle ha inneburit ett hanterligt vatteninflöde. De överlevande undrar: hur kunde rampen först falla ner och sedan sluta sig igen? Juri Lina anser att de anhöriga är värda sanningen. Estonia ligger inte på oceanens botten utan på 80 meters djup.
I slutet av klippet talar Mikael mikael Willgert med Tryggve Sandman som har lång erfarenhet som sjöman. Han förklarar att atlantlåset sitter längst ner i bogvisiret och har en stor bult som träs in för att låsa fast visiret i nedfällt läge. Det är lite bökigt att sätta i och det är frestande att strunta i det om man inte räknar med hårt väder. Vid dykningarna efter förlisningen hämtades bulten upp från fartyget. Det som förvånar och som upprör Margus Kurm i Estlands parlament är att det svenska Sjöfartsverkets representant, Börje Stenström, fann en anledning att kasta tillbaka bulten i havet och därmed omintetgjorde viktigt utredningsmaterial.
