I denna intervju, via Skype, samtalar Mikael Willgert med den sverigedemokratiske riksdagsmannen Roger Richthoff. Roger sitter med i försvarsutskottet och har varit drivande i många frågor som rör det svenska försvaret. I och med Coronapandemin kommer samtalet inledningsvis att handla om civilförsvaret och bristen på beredskapslager.
Richthoff berättar att de nu sitter nu i försvarsberedningen. Där diskuterar man nu den senaste rapporten Värnkraft, som handlar om det militära försvaret, som sträcker sig fram till 2025. Men p.g.a. Coronaepidemin har man i stället gått över till att diskutera rapporten Motståndskraft från 2017. Richthoff tror att vi kommer att få se en intensiv debatt om frågan med beredskapslager i och med den rådande situationen. Han vill också ha en diskussion om hur det hela skall organiseras. I dag får myndigheter ett regleringsbrev från politikerna som beskriver hur olika myndigheter skall uppfylla krav på beredskapslager, men någon kontroll att detta genomförs görs inte av politikerna.
För tillfället finns det beredskapslager men de är inte i närheten så stora som de varit eller borde vara. Richthoff berättar att man nu inom Sverigedemokraterna ser över lagringsmöjligheterna för olja just nu för att om möjligt kunna införskaffa det nu när priset är mycket lågt.
När det gäller beredskapslager för läkemedel och medicinsk skyddsutrustning så är även dessa nermonterade till skillnad för hur det såg ut innan 90-talet. Dessa varor är dock mycket dyrt att anskaffa i dag. Rutinen för beredskapslager var tidigare så att varor med begränsad hållbarhet konsumerades samt ersattes med nytt. Apoteket var en del i detta så att mycket medicin som såldes kom från beredskapslager. Dessa lager var utspridda över hela landet för att skapa redundans. Allt detta krävde en organisation som nu saknas menar Richthoff.
I dag finns myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB som skall fungera genom ”samverkande”. Vad som skulle behövas är för det första att politikerna tog sitt ansvar för de olika relevanta departementen genom att upprätta en lista med ansvariga personer för krisledning. Sedan bör det som hette Överstyrelsen för Civil Beredskap, ÖCB eller motsvarande återupprättas. ÖCB samordnade och ledde fördelningen av beredskapsvaror till olika delar av landet. Vidare borde enligt Värnkraft de civila ledarna på regionnivå, d.v.s. landshövdingarna tillsammans med deras militära motsvarigheter inneha planeringsansvar för krisberedskap.
Roger Richthoff beskriver hur scenariospel för kriser skulle kunna ge nyttig information till politiker och myndighetschefer så att de i spelet får se t.ex. nyttan med att ha beredskapslager när varutransporter helt plötsligt upphör av någon anledning. När politiker delar ut regleringsbrev till myndigheterna måste de dels kontrollera att myndigheterna når målen men även se till att tillräckliga medel finns för att detta skall vara möjligt. Räcker inte medlen får man tillföra ytterligare. Alternativet är att man sänker kraven och skriver om målsättningen.
Det övergripande ansvaret för att beredskapen fungerar ligger på regeringen. Richthoff anser inte att MSB bör läggas ner, däremot omorganiseras till att bli samordnande i stället för som i dag, samverkande. Det finns mycket kompetens i myndigheten som kan användas.
På frågan om hur statusen är för de omdiskuterade s.k. Patriotrobotarna som Sverige beställt från USA berättar Roger Richthoff att de nu kommer att levereras. Han var själv mycket kritisk till detta val av robot då de i jämförelse med andra system anses vara både extremt dyrt och otidsenliga.
Marinens korvetter ska nu halvtidsmodifieras vilket innebär att de ska utrustas med nytt luftvärnssystem samt nytt radarsystem. Sverigedemokraterna har förordat det s.k. CAMM-robotsystemet samt ett svenskt radarsystem vilka är fullt kompatibla med varandra. Roger påpekar att detta paket dessutom skulle vara lämpligt att exportera för att generera inkomster för Sverige.