Om Brott och straff - Professor Arnstberg i Swebbtv Vetenskap nr 9

Professor emerius i etnologi Karl-Olov Arnstberg om brott och straff.

Fungerar rättssystemet? Kan fångvård bota kriminalitet eller har fängelsestraffet spelat ut sin roll? I detta program diskuterar Mikael Willgert och professor emeritus Karl-Olov Arnstberg om brott och straff. Vi börjar med att konstatera att antalet misshandelsfall har mer än 10-faldigats sedan 1950-talet. Det blir tydligt att Sveriges rättssystem inte har kunnat hindra denna utveckling.

Professor Arnstberg refererar till en bok ”Gangstervåld” av Fredrik Kärrholm, som berättar om en ung kille som blir svårt misshandlad av ett gäng då han inte har cigaretter att ge dem. Han var en av de 86000 som anmält att de utsatts för misshandel i Sverige år 2019.

Hans skador kräver flera år av läkarvård.

En av förövarna blir dömd. Han får arbeta på en badinrättning och hjälpa till på halvtid. Han ska också tala med en socialsekreterare.

Ett absurt lågt ”straff” för ett sådant brott, ett rättssystem som gått vilse.

På något sätt anses det vara samhällets ansvar och därför ska samhället leda kriminella in på rätt väg. Det handlar mer om vård än något annat.

Men rättssystemet är inget vårdsystem.

Och det ska finnas en jämvikt mellan brottet och straffet säger Karl-Olov.

Brottsoffer ska känna att de blir kompenserade, att rättvisa skipas, att brott och straff står i balans.

Staten ska stoppa brottslighet och upprätta sitt våldsmonopol, skydda sig själv och medborgarna i landet.

Där brister det ordentligt i dagens Sverige.

Dels är det svenska rättssystemet svagt och det bygger på ett samhälle där medborgarna erkänner rättssystemet och det reguljära samhällets relevans.

Karl-Olov menar att det förr fanns en så kallad tjuvheder, det innebar att även kriminella personer accepterade samhällets regler även fast de bröt mot dem. Men nu har vi många grupper som ställt sig helt utanför samhället och då behöver rättssystemet fungera på ett annat sätt.

På 90-talet kom MC-gängen som ställde sig vid sidan om lagen och som även kallade sig laglösa. Detta har spritt sig till många av de klaner och andra grupper som bor i områden där samhället inte kan upprätthålla sitt våldsmonopol.

Samhället straffade på ett annat sätt förr.

Först på 1900-talet kom vårdtanken att konkurrera ut hämndtanken.

På 70-talet uppstod en het debatt om det rättvisa i att låta unga kriminella, s.k. värstingar åka på seglatser i Söderhavet, de så kallade värstingresorna.

Vi har fått parallella samhällen där det finns kriminella nätverk som bildar parallella samhällen, och till dessa återvänder naturligtvis brottslingar efter avtjänade straff.

Fängelsetiden kan också innebära ett så kallat ”kriminalitetens universitet”.

Rättsväsendet försörjer stora grupper människor som arbetar i olika yrken, så de behöver en lagom tillströmning av brottslingar för att säkra sina arbeten. Men det har inte avancerat i sina metoder på samma sätt som de kriminella kulturerna har gjort.

Det perspektiv samhället har nu, med att ta på sig skulden och vårda, är inte trovärdigt.

Det höjs nu rop på hårdare straff och avskaffandet av straffrabatten.

Finns det möjlighet att detta leder till en förändring?

Fängelserna är fulla och dömda brottslingar går fria i väntan på straff.

På ett sätt fungerar fängelsestraff i alla fall eftersom det håller brottslingar borta från samhället och möjligheten att begå nya brott.

Att det däremot fungerar som en lite väl bekväm inrättning kan ifrågasättas säger Karl-Olov. Det blir något stötande över det hela om personen som dömts t.ex. har misshandlat en person så den fått skador för livet.

Det handlar om att upprätthålla jämvikten mellan brott och straff.

I grunden handlar allt om moral när det gäller att upprätthålla ett rättssamhälle. I Japan till exempel där de har höga straff och låg brottslighet, finns också en hög moral, vilket Sverige också hade när vi hade en etniskt homogen befolkning. Den skötsamma arbetsamma samhällsmedlemmen skapar ett rättssamhälle som är snällt, men idag lever vi i ett annorlunda samhälle.

Det är obekväma sanningar, men det handlar om människor som kommit hit med helt andra värderingar.

Jag har ingen snabb lösning på detta, ingen lösning alls kanske, säger Karl-Olov.

Men det är viktigt att man ser problemen i hela dess räckvidd och att man ser att kriminalitet handlar om moral och kultur, vare sig det handlar om Mc-gäng, nätverk eller klaner.

Vi måste ta tag i samhällsproblemen, annars är vi chanslösa.