Se alla program här >>>
I detta program får vi möta marinens dykare Håkan Bergmark för en unik intervju. Han var vid tiden för Estonias förlisning krigsplacerad som dykare och var utbildad inom sprängteknik. Han fick i uppdrag att dyka på Estonia bara några dagar efter förlisningen natten till den 28 september 1994.
Han berättar i programmet att han kunde se ett spränghål under vattenlinjen på Estonia, ett hål som var ca 2x1 meter stort. Hålet hade utböjda plåtar som vittnade om en sprängning från insidan.
Det gick inte att komma in på fartygets bildäck eftersom bogrampen i stort sett var stängd. Som dykare har man ett flertal tuber som gör att det inte går att komma in i trånga utrymmen.
Han dök på uppdrag av Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST, och skulle dokumentera status för bogvisiret bland annat.
Därvid fick han se det som han bedömde vara ett spränghål som låg under fartygets vattenlinje.
I hans utbildning som röjdykare ingick även arbete med sprängningar av plåt varför han kände sig säker på att hålet han såg var resultatet av en sprängning. Efter intervjun informerade Håkan om att hålet var ca 2x1 meter stort och att böjningen av plåten indikerade en sprängning inifrån fartyget.
Dykarna noterade att bogvisiret inte fanns vid fartyget och inte heller de hydraulkolvar som normalt håller bogvisiret.
Under december gjordes det han kallar Decemberdykningarna där video visar att man kommit in på bildäck. Det förvånade Håkan eftersom bogrampen var stängd och hans gissning är att de tog sig in genom det spränghål som han sett vid sin dykning.
Håkan Bergmark berättade i en intervju för Der Spiegel 1999 om att han hade sett ett spränghål vid dykningen. Intervjun publicerades aldrig.
De möjligheter som finns idag med röntgen och annan teknik, skulle kunna dokumentera fartyget komplett, enligt Håkan Bergmark.
Han berättar om journalisten Jutta Rahbes dykexpedition som motarbetades och saboterades av svenska myndigheter. Juttas team använde mätare som gav utslag om radioaktivitet på Estonia.
De använde en liknande typ av mätare som Håkan själv hade använt för att detektera kärnstridsspetsar på den ryska u-båten U137 som gick på grund utanför Karlskrona 1981.
Håkan berättar om den information som kommit fram om att Estonia användes för att smuggla krigsmateriel.
Avslutningsvis konstaterar han att det borde göras en totalbesiktning av fartyget vilket kräver att riksdagen först häver dykförbudet.
Efterord:
Några dagar före 25-års dagen av förlisningen noterades att det tyska fartyget Fritz Reuter genomförde dykaktiviteter vid Estonia. Yle rapporterar också om att trycket från de anhöriga i Estland om förnyad undersökning ökar.
För att få veta mer om sjunkförloppet kontaktar vi efter intervjun professor emeritus Anders Ulfvarson från institutionen för marin konstruktionsteknik vid Chalmers. Vår fråga gäller om ett fartyg kan sjunka så snabbt utan att det finns ett större hål i skrovet under vattenlinjen.
Han svarar efter lite överväganden att det finns avancerade studier som visar att det i princip är möjligt med ett så snabbt sjunkförlopp beroende på olika förutsättningar. Exempelvis om luckor i skott är öppna, om vatten tränger in i ventilationskanaler och om fönster krossats etc.
Problemet är att ingen vet hur det är med dessa saker eftersom det aldrig gjordes någon besiktning av vraket för att klarlägga orsakerna till förlisningen och fortfarande efter 25 år är det ingen som vet, menar han.
Anders Ulfvarson författade ett öppet brev på uppdrag av riksdagens Estoniagrupp vid 15-årsdagen av förlisningen, där han är var mycket kritisk och bland annat sa följande:
”...den officiella sammanfattningen av haveriutredningen med sina undanglidanden och osanningar. Den är en skam för en sjöfartsnation.”
Han anser att kritiken i hans brev fortfarande är giltig även nu vid 25-årsdagen av olyckan.
