Se alla program här >>>
Pol. dr Paul Lillrank är finlandssvensk företagsekonom, författare samt har en mycket stor erfarenhet av att arbeta internationellt både i privata företag samt inom universitetsvärlden. Han är aengagerad i samhällsfrågor och har tidigare skrivit för finska tidningen Hufvudstadsbladet.
Paul Lillrank har tidigare medverkat i Swebbtv i Lördagsintervju nr 13 (rekommenderas). Ett slående uttalade han gör är att Finland är ungefär som Sverige var innan vänsterns 1968-års marsch genom institutionerna. Alla de tendenser som blommat ut i full galenskap i Sverige finns också i Finland men har hittills hållits i schack.
Paul skrev, innan han fick sparken från Hufvudstadsbladet, en artikel om att Finland kanske bör vara mer rädda för riskerna med Sverige än med Ryssland. Detta beroende på Sveriges migrationspolitik. I artikeln beskriver han hur stormakter tenderar att implodera då de överskattar sin egen kapacitet. I Sveriges fall gäller det den självpåtagna rollen som ”moralisk stormakt”.
När svenska medier skriver illa om Sverige och svensk kultur är det inte bara kränkande för de svenskar som bor i Sverige, utan även för befolkningen i Finland. Det mesta av det som utgör ett högfungerande samhälle i Finland är skapat av Sverige, menar Lillrank. Därför blir ett påhopp på svensk kultur också ett angrepp mot det finska. Till de finska kritiker av Sverige vill han ställa frågan: ”Vem skulle DU vilja ha som granne?”. Det finns andra finsk-ugriska folk som har fått sämre grannar.
Paul talar om nordvästra Europa och menar på att det är härifrån som i princip hela den moderna världen kommer. Det är den underliggande kulturen, de delar av människans psykologiska egenheter som ligger under sådana synliga fenomen som kläder, mat och språk, som har varit helt avgörande för västerlandets uppgång. Häribland kan nämnas synen på juridik, moral och vetenskap. Vidare strukturerar han upp de aktuella begreppen ”värdighet” och ”värde” och deras relation till rättigheter. Detta är, menar han, helt nödvändigt för att kunna hantera begrepp som ”människors lika värde” och vad detta får för implikationer på samhället. Byter man ut ordet ”värdighet” till ”värde” skapas helt nya spelregler i politiken och man kan helt plötsligt rättfärdiga storskalig massmigration och folkutbyte.
Ett annat område Lillrank belyser är hur samordning och solidaritet mellan människor fungerar i olika storleksordningar. Som exempel beskriver han att det under vikingatiden krävdes tjugo gårdar att bygga och rusta ett vikingaskepp. I ett sådant projekt behöver många diskussioner avhandlas om hur risker, arbete och vinster fördelas. I modern tid har storlekarna på samarbeten ökats enormt. Hur påverkas då den mänskliga lojaliteten mot samarbetspartners när dessa inte ens talar samma språk eller har samma kultur? Detta är frågor som är relevanta i betraktelse av samarbeten som FN och EU, men som inte belyses särskilt mycket från etablerad media.
Vidare belyser Paul skillnader i de svenska och finska befolkningarnas förtroende på olika myndigheter och institutioner i respektive land. Inte förvånande visar det sig att man i Finland hyser större förtroende för polisen, rättsväsende, militära försvaret och sjukvården än i Sverige. Desto mer anmärkningsvärt är att svenskar har större förtroende för media, regering och riksdag än vad finländare har. Möjligen kan detta vara en delförklaring till hur våra respektive samhällen har kommit att utvecklas. En annan intressant skillnad är ämbetsmannaansvaret som i Sverige avskaffades 1976 men som i Finland fortfarande är helt relevant. Det förekommer ungefär 1000 rättsfall per år i Finland.
