I detta program får vi återigen träffa nationalekonomen Hans Jensevik. Han har tidigare varit gäst hos Swebbtv. Som nationalekonom tillhör han den fåtaliga skara som fördjupat sig inom fältet kommunekonomi. Han grundade analysföretaget kommunrating AB som analyserar kommuners ekonomiska situation och jämför hur de står sig mot andra kommuner. Hans har även varit tf ekonomichef för Uppsala kommun samt med i statsrådsberedningen. Han har givit ut mycket pedagogiska Youtube-filmer om relationen mellan kommuners och statens ekonomiska balans och transfereringar.
Hans Jensevik är mycket kritisk mot hur synen på samhällsekonomi har kommit att utvecklas. Han har studerat hur tidsperspektivet allt mer har kortats ner. Förr i tiden i det gamla Bondesverige var ett långsiktigt perspektiv en självklarhet. När man skördat var det absolut nödvändigt att särskilja en del av potatisen eller säden för att spara denna till sättpotatis och utsäde till nästa säsong. Att inte göra detta vore att försätta sig och sin familj för mycket svåra tider senare. Inte ens om maten inte räckte för stunden fick man göra så, utan fick då gå ut i skogen och försöka komplettera med bär svamp eller till och med bark.
När det gäller vår tids ekonomiska tänkande inom kommuner och statsförvaltning menar Jensevik att det självklara tänkande som vi tidigare haft, ersatts med ett kortsiktigt tänkande som syftar till att tillfredsställa olika behov genast utan en tanke på hur det kan drabba oss senare. Han ser ett könsperspektiv i det hela där det kortsiktiga tänkandet beskrivs som ett barnkammarperspektiv, dvs. som att gå in och omedelbart trösta ett gråtande barn. Att omedelbart trösta ett litet gråtande barn är helt oproblematiskt men om detta tänkande börjar genomsyra politiken försvinner långsiktigheten och därmed samhällets förmåga att överleva på sikt. Det är helt uppenbart att kvinnors allt mer framträdande roll inom politiken har påverkat tidsperspektivet över politikens effekter. Det har genom en normaliseringsprocess fått politiker av båda könen att tappa den viktiga långsiktiga synen på politiska beslut och dess konsekvenser.
När statsminister Stefan Löfven lovar bort astronomiska belopp, som Sverige måste låna upp, till länder i södra Europa för att de gråter, utan att begrunda hur denna skuldsättning kommer att drabba kommande generationer svenskar är detta ett uttryck för tappat långtidsperspektiv. På samma sätt kan man se att den migrationspolitik som förts i flera decennier i Sverige inte alls har problematiserat den demografiska förändring som då sker, och vilka konsekvenser detta kommer att få för kommande generationers svenskar.
Hans Jensevik har tidigare talat om hur kommunernas självbestämmande allt mer kringskurits av staten och att detta lett till ett allt mindre incitament för kommuner att sköta sin ekonomi på ett långsiktigt hållbart sätt. Tidigare i historien fanns incitament att sköta sin ekonomi inom kommunerna då resultatet av detta tillföll kommunerna själva. I dag genom det utjämningssystem mellan kommuner är situationen sådan att incitament för kommunerna att utföra kostsamma men långsiktigt gynnsamma arbeten sällan lönar sig. Man kan återigen konstatera att Hans Jenseviks uttryck barnkammarperspektiv är applicerbart på hur denna relation mellan kommuner och stat utformats så att långtidsperspektivet gått förlorat.
Det kortsiktiga tänkandet inom politiken kan delvis förklaras med en naiv snällism där vissa politiker inte har förmågan till att se verkligheten som den är och saknar ett konsekvenstänkande. Men man kan också se att vissa politiker faktiskt har förmåga att se vad konsekvenserna av deras beslut blir, men att de utför det ändå. När dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt bad svenska folket att öppna sina hjärtan och därmed acceptera en fortsatt eller till och med ökande massinvandring, var han knappas oförmögen att inse de långsiktiga konsekvenserna för kommande generationer. Däremot var han säkert väl medveten om att hans politiska agerande i Sverige skulle bli gynnsamt ekonomiskt. För honom själv. Vilket också visat sig vara fallet efteråt.
Att ha ett kortsiktigt perspektiv är något som samtiden odlar genom media och politiska uttalanden. Tyvärr har detta pågått så pass länge att dagens föräldrageneration knappast är en motkraft mot detta utan dagens unga får i princip ingen förebild som kan förmedla långsiktigt tänkande utan det som gäller är omedelbar behovstillfredsställelse.