Lars Bern om feministisk snöröjning, CO2-skatt, Agenda 2030 mm. I programmet frågar sig Lars Bern om Sverige har förlorat sin överlevnadsinstinkt.
Vi börjar med att kommentera kriminaliteten där Lars Bern tidigare har sagt att vänstern aldrig kommer lösa detta problem eftersom de inte vill stöta sig med sina nya väljargrupper.
Dagens Industri har i en omfattande serie tagit upp den eskalerande kriminaliteten som drabbar näringslivet allt hårdare. Vi tittar på ett klipp där en äldre man blir överfallen av ett gäng som rånar honom brutalt på sin klocka och lämnar honom liggande på marken. Det går fort och är närmast omöjligt att värja sig mot.
I partiledardebatten var det tydligt att Kristersson närmar sig Jimmie Åkesson och Lars Bern är inte främmande för att de faktiskt planerar ett samarbete tillsammans med KD och kanske störtar regeringen för att bryta den katastrofala utvecklingen.
Men Lars Bern har intrycket av att Sverige har förlorat sin överlevnadsinstinkt. Nyligen rapporterade tidningen Barometern att det inte längre krävs svenskt medborgarskap för att få arbeta inom Tullen, Säkerhetspolisen eller FRA. Ett annat exempel är att det för några år sedan beslutades att svenska myndigheter, även myndigheter som arbetar med vår säkerhet, ska ta in 1000 nyanlända per år som praktikanter. Mikael berättar att han släpptes in av en praktikant vid passkontrollen på Arlanda.
Ett ytterligare tecken på detta är att en islamistrelaterad asylaktivist har fått ansvar för att hantera Sveriges flyktingkvot enligt en rapport i Samhällsnytt.
Vi går vidare och diskuterar att ett kinesiskt bolag har vunnit anbudsstriden om utbyggnad av tunnelbanan i Stockholm. Lars Bern tycker att det är motsägelsefullt att Liberalerna nu säger sig vilja ändra lagen för att förhindra denna typ av uppköp, samtidigt som de säger sig vara för frihandel. Tvärtom har bygget av Nya Karolinska visat att svenska bolag inte alltid klarar att göra ett bra jobb. Lars Bern menar att Filippa Reinfeldt, som är helt outbildad, har stort ansvar i denna affär.
Vi går över till att diskutera klimatfrågan. Dagens Industri lobbar hårt för att man ska flytta över sina pengar från investeringar i industriföretag till att istället köpa aktier i bolag som inte förbrukar särskilt mycket energi, som exempelvis banker. PM Nilsson jublar på ledarplats i Dagens Industri över att trafikverket ska ta med en kostnad på 7 kr per kilo CO2 som genereras i byggnadsprojekten. Hur har man räknat fram denna kostnad? Det kommer leda till en snedvridning av prioriteringar. Kanske blir det billigare att bygga vägar som inte transporterar bilar och lastbilar.
Vi tittar också på den oerhört dyrbara ”feministiska snöröjningen” som leder till att cykelbanor sopas till enorma kostnader, medan gångbanor knappt snöröjs alls.
Vi sätter in Sveriges beräkningsmodell för koldioxidkostnad i ett globalt sammanhang. Enligt prognosen från den amerikanska energimyndigheten EIA kommer mängden CO2 per år globalt, öka med 10 miljarder ton fram till 2050 vilket skulle svara mot 70.000 miljarder kr enligt den nämnda beräkningsmodellen vilket svarar mot 15 ggr Sveriges hela BNP. Är det en rimlig kostnad att räkna med. För vad då? Koldioxidökningen leder ju till ökad skogs- och matproduktion vilket är en vinst och inte en förlust.
Lars Bern förklarar att denna ökning av CO2 dessutom är helt omöjlig att stoppa eftersom de asiatiska länderna och Afrika vill ge sina befolkningar elektricitet och att kol och andra fossila bränslen står för 85 % av produktionen. För politikerna är klimatfrågan enligt Bern en ”våt dröm” eftersom det möjliggör 100 mljarder kr om året i energi- och koldioxidskatt i Sverige. Det har varit stora protester mot denna typ av skatter i Nederländerna vilket det inte har rapporterats om i svenska medier-
Lars Bern påminner om att de förnyelsebara bränslena ger dubblerade CO2-utsläpp eftersom förnyelsen kan ligga 50 år fram i tiden medan utsläppet kommer vid användningen.
Internationella valutafonden, IMF, föreslår att FN ska få rätt att ta ut globala koldioxidskatter. Bern menar att IMF är helt styrt av de internationella finansintressena och att skatten handlar om att världens mest förmögna ska bli ännu mer förmögna. Vi har tidigare talat om att samma kretsar lobbar för globala personnummer och organisationsnummer för att möjliggöra global beskattning. Lars Bern menar att det har uppstått ett motstånd mot denna utveckling och att det är orsaken till att de nu har fått så bråttom att sjösätta Agenda 2030. Men det kommer inte lyckas eftersom de asiatiska länderna inte går med på detta.