Se alla program här >>>
I denna lördagsintervju får vi möta riksdagsman Björn Söder, en av förgrundspersonerna i Sverigedemokraterna. Ett parti som idag är en maktfaktor i Sveriges riksdag.
Förändring är möjlig, och det är också drivkraften. Jag hade inte fortsatt annars, säger Björn.
Vi strävar efter makten, så vi kan åstadkomma förändringar till det bättre i Sverige.
Den viktigaste förändringen hittills har varit att förändra bilden av partiet. Idag är det inte lika stigmatiserande att vara Sverigedemokrat.
Som talman i riksdagen representerade jag ett ämbete, och det ska man visa respekt för.
Ämbetet är en del av demokratin. Men det fanns de som inte hälsade, de som inte använde tilltalet ”herr talman” och som inte vet hur man ska bete sig i kammaren.
Det är synd att det blivit så polariserat i samhället, säger Björn.
Samtidigt blir man hårdare av klimatet som råder. Man får ta smällar, men det är svårare om man blir missförstådd, än om man uttalar sig klumpigt eller gör något felaktigt.
Björn Söder kommenterar debatten som uppstod om nationer och förklarar att oavsett bakgrund kan du bli en del av den svenska nationen om du vill assimileras till den.
Ett undantag är de erkända minoritetsgrupperna vi står bakom. Vi har en växande arabisk nation idag, som vi tycker ska assimileras.
Drivkraften att gå in i politiken styrs av viljan att förändra det som är fel.
Jag tänker på kommande generationer som får växa upp i det här samhället för jag vet hur det har sett ut, och vad vi skulle kunnat haft för samhälle idag.
Det hårda klimat som unga växer upp i idag jämfört med då jag själv växte upp, det skrämmer, säger Björn.
Då vill jag göra det jag kan så att jag kan se mig själv i spegeln och kunna säga till mina barn att jag iallafall försökte.
Samhällsfrågorna har vi i många delar fått rätt i, men jag önskar att vi inte hade fått det. Redan i mitten av 90-talet så varnade vi för den här utvecklingen, och det var utifrån det som skedde då, som är en liten bris i jämförelse med det som sker idag, säger Björn. Jag tror inte ens vi tänkte att det kunde bli så illa som det är nu. Nu har till och med de andra partierna vaknat.
De driver den politik vi hade då, åtminstone retoriskt. Men då kallades vi rasister och fascister.
Det finns enstaka politiker som sagt att de hade fel, men officiellt har det inte skett något sådant erkännande.
Nu låtsas man att man alltid stått för de åsikter man har, och media ifrågasätter inte detta.
Ett typexempel är när Säpo gick ut i april 2014 och sade att vi stod inför ett reellt krigshot. Då ändrade den borgerliga alliansen åsikt över natten från att tidigare sagt att det inte fanns något skäl att förändra inriktningen på det svenska försvaret för det var så stabilt i vår omvärld.
Jag minns att jag kom förbi försvarsutskottet när de haft möte, och olika representanter stod inför tv-kamerorna och pratade om att det var dags att rusta, utan att få en enda kritisk fråga, berättar Björn.
Det finns ingen trovärdighet, därför förstår jag inte hur de kan få förtroende från väljarna.
Det finns inget självändamål att vi ska sitta i regering, det vi vill är att få igenom våra förslag. Att vi får förändra den negativa samhällsutvecklingen är viktigast.
Det är viktigt att vi får bort de politiska aktivisterna som sitter på olika befattningar, annars kommer inte landet att överleva.
Varken politiker eller myndighetspersoner ställs till svars när något sker, alla kommer undan.
Att nätjättarna etablerar sig i Sverige kan vara positivt eftersom det genererar arbetstillfällen, men det finns också avigsidor.
De påverkar politiken genom att lägga sig i valrörelser och inför censur av nätet. Sveriges regering har haft möte med dem för att samarbeta i de frågorna, och vi har sett vad som sker i USA under valrörelsen.
Man måste titta mer lagmässigt på detta. De går in och censurerar på Facebook till exempel, sådant som är helt legitimt enligt svensk lag.
Vi måste vara rädda om vår yttrandefrihet som är hotad på många sätt.
De samarbetar ju med regeringen i dessa frågor, vilket också är oroande.
Den allmänna uppfattningen är att efter migrationsvågen 2015, har migrationen lugnat ner sig. Men det är inte så, trots pandemin.
Gränserna måste stängas, vi kan inte ta emot fler.
Vi ser att Sverige islamiseras i hög fart. Vi ser byggen av stora moskéer, vi ser större krav på att samhället ska anpassa sig.
Vi måste motarbeta de attityder som sprids, hur man ser på kvinnor t.ex.
Vi avslutar med frågor om försvaret, Nato, Trump, EU mm
