Se alla program här >>>
Detta är första delen av Mikael Willgerts samtal med Magnus Stenlund om hur den ekonomiska krisen kan komma att utveckla sig. Blir det hyperinflation eller bank- och fastighetskris. Magnus Stenlund är tidigare kreditanalytiker på SEB och utbildad jurist och ekonom. Magnus driver även bloggen Sunt Förnuft. Den andra delen av samtalet släpps inom kort.
Magnus berättar att vi är i en kris som är framkallad av finansiella obalanser sedan förra finanskrisen 2008. Under den pågående krisen har det skett stora omfördelningar av förmögenheter och det kommer bli mer. Samtidigt har de resurserna vi har att dela på blivit mindre.
De olika centralbankerna runt om i världen skjuter in enorma belopp i olika stödaktioner. Amerikanska centralbanken Federal Reserve har redan satt in 9.000 miljarder dollar i stöd till företagen. Globalt sett är 6% av världens BNP redan satsat i olika stödprogram. Och det är inte slut där.
Det ges två typer av stöd: via statsbudgeten och genom att centralbankerna trycker pengar. Pengar från centralbankerna gavs tidigare endast ut till banksystemet för att bankerna i sin tur skulle låna ut till företag och hushåll. Vad som nu sker, och som är nytt, är att centralbankerna ger stöd direkt genom att göra stödköp i företagsobligationsmarknaden. Denna marknad har vuxit kraftigt sedan den senaste krisen och har blivit ett alternativ till banklån till företag. Även Riksbanken har gjort sådana stödköp i marknaden vilket enligt Magnus Stenlund är olagligt.
För en tid sedan stoppades alla återköp av fondandelar i vissa räntefonder, bland annat hos Spiltan, Lannebo och SEB. De fick tillstånd att göra detta av myndigheterna. Sedan började Riksbanken stödköpa företagsobligationer direkt i marknaden. Stödköpen gällde obligationer med kreditrating ända ner till BBB, den lägsta kreditvärdigheten över så kallade skräpobligationer.
Obligationsfonderna gynnades av Riksbankens stödköp, även de vars obligationer inte köptes, tack vare den positiva signalen som Riksbanken sände ut i och med dessa köp.
Magnus menar att Riksbankens handlingar är olagliga när man stöttar marknaden med statens pengar på detta sätt som faktiskt riskerar riksbankens tillgångar. Detta står inte uttryckligen i lagstiftningen men i förarbeten till lagstiftningen. Men sannolikt kommer ingen vilja ta tag i detta.
Riksbankens agerande skapar en irrationell ekonomi. Magnus såg nedgången komma och lade en säljorder på sina andelar i en räntefond, men ordern exekverades inte. Systemet med fondordrar fungerar så att de exekveras först dagen efter. Men i detta fall kom beslutet att stoppa säljordrarna. Säljordern låg då kvar oexekverad. Till sist såldes andelarna med förlust, samtidigt som de som inte sett problemen gynnades av Riksbankens stöd och låg kvar med sina fondandelar.
De 9.000 miljarder dollar som satsats i en enda stödåtgärd i USA, under ett par veckor i april, motsvarar 40% av USA:s BNP.
I USA är statsskulden ca 110% av BNP. I Sverige är den betydligt lägre, på ca 20%. Med kommunernas skulder inkluderade har vi offentliga skulder på ca 35% av BNP.
Men hushållens skuldsättning är mycket hög, 89% av BNP. Vi fick inte någon större smäll av krisen 2008 och behövde därför heller inte anpassa vår skuldsättning, som resten av världen gjorde. Även näringslivet har stora skulder. Näringsliv och hushåll har lägre kreditvärdighet än staten och därför högre räntekostnader.
Det blir allt svårare att göra kloka investeringar. Incitamenten är snarare att låna pengar. Det är den som kan låna som tjänar pengar. Vi har ett nytt penningpolitiskt paradigm. Mer om detta i del 2 som kommer inom kort.
