Se alla program här >>>
Med Jan Tullberg och Magnus Stenlund. Hur hanteras samhällsfrågorna?
Vi har en officiell berättelse om hur det skulle gå till säger Jan. Och den är ju i en demokrati en fri press, och vi har demokratiska val. En regering tillträder och genomför sitt program som de gått till val med, med hjälp av statsapparaten. I det exemplet finns inga dolda makthavare.Men vi har inte formellt upplysta demokratier. Istället har vi åsikter från väljarna som blir helt förbisedda, små partier som har väldigt litet folkligt stöd men ändå har stor makt.
Det finns också dolda makthavare. Om det skulle finnas någon gemensam strategi som förenar alla dessa är mer tveksamt.
Tror människor fortfarande på bilden av den sanna demokratin? Demokrati är den minst dåliga av de styrelseformer som finns, men jag vågar inte säga så längre säger Magnus. Vi har hamnat i ett läge där väldigt få saker går åt rätt håll. Då uppstår ett behov av att analysera, och vara öppna för att det kan finnas en vilja bakom allt. Man bör inte fastna i det enkla, att avfärda allt som konspirationsteorier. De människor som är väsentliga beslutsfattare, i World Economic Forum för att ta ett exempel, de går ju öppet ut idag och säger saker som att ”privatpersoner inte ska ha någon äganderätt”. Hur kan folk tolerera detta?
Människan är ett flockdjur. De som tillhör den absoluta toppen och har enorma förmögenheter är det inte, säger Magnus. Är man motsatsen till flockdjur och väldigt intelligent är man individualist nog att kunna säga ifrån om något är fel. Men det sker inte. Jag säger tvärtom säger Jan, de människorna är enorma flockdjur. De åker på Bilderbergmöten och till Davos för att visa upp sig och för att ta till sig av flockens åsikter. Det finns drivkrafter även bland individualisterna säger Magnus, man vill bli uppskattad av sina likar. Men om man ser på t.ex. Bezos som är uppenbart inkonsekvent i hur han behandlar sin företagsledning och resten av världen, så har han två helt motstridiga koncept. Det är inte kognitiv dissonans, han vet vad han gör och driver på utvecklingen.
Vi har Bill Gates, är han en filantrop? En vanlig högavlönad i Sverige skänker större del av sin inkomst till stat och annat i jämförelse. Det är bara ett exempel. Men den stora skillnaden mellan dagens superrika och de tidigare, är att de beter sig på ett helt annat sätt. Den norm som man tidigare levde upp till var samhällsbyggande. Idag står man för helt andra ideal, drivna av fåfänga och status.
Bill Gates är den största bidragsgivaren till WHO. Gör han det för att öka hälsan i världen eller hoppas han att vaccinerna ska generera mer pengar åt honom? Det kan man inte veta. Men vi kan se att hans förmögenhet ökar i takt med hur mycket han ger bort. Sen får han ju en positiv bild av sin person av media, som bonus. Filantropiska projekt behöver inte drivas av enbart godhet, men man hoppas att de ska uppfattas så. Det finns en inneboende kraft hos oss människor att vilja tro andra om gott. Man vill se sig själv som god, därför ser man andra på samma sätt. De som ser igenom företeelser och ser att ondska kan driva människor, betraktas därför som onda. För att de har förmågan att se ondska. Konsekvenstänket går tillbaka, man premierar signaler av godhet, och lägger sin röst på den politik som säger sig värna om saker, det kan vara klimatet, eller andra frågor. Det blir en fördumning, man ser bara idealet, inte helheten.
Samhället idag är hedonistiskt säger Magnus, man har släppt fri många av möjligheterna att ta för oss, som vi tidigare hade moraliska betänkligheter mot. När sådant går förlorat mister vi många av de spärrar som tidigare styrde upp våra värderingar. I godhetens namn kritiserar vi inte några fenomen till slut, allt ska accepteras. De som styr samhället skapar också samhället. Och människor förändras med den maktstruktur som råder.
