De flesta invandrare känner sig trygga i Sverige

Flera hundratusentals invandrare som tagit sig hit de senaste åren i sitt sökande efter en befintlig välfärd att få ta del av, så har man funnit det här i lilla landet lagom i yttersta nord, vi talar om den humanitära stormakten Sverige.

Det är också här i moder Sveas varma barm man känner sig trygg.

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7197722

Gissningsvis beror denna nyfunna trygghet på flertalet faktorer, men för att nu nämna några så tillhandahåller moder Svea (staten) fri bostad där det frikostigt medföljer ett ekonomiskt bistånd som utbetalas var fjärde vecka. Lägger vi sedan till de andra kostsamma samhällsinsatser denna ytterst priviligierade grupp får ta del av och det utan att axla några som helst krav, inte ett enda "måste" såsom att lära sig språket i det land man valt att bosätta sig i så förstår man också enklare varför vi inte har en fungerande integrationspolitik.

Tänk gärna på hur många andra EU-länder dessa valde bort att bo i trots att regelverket tydligt säger att man ska söka asyl i det närmsta EU-land utefter det område man flytt ifrån.

Utanförskap med parallella samhällen som är uppdelat efter etnicitet, religion och kultur är så det ser ut på de allra flesta håll idag och framförallt här i Skåne som Landskrona, Eslöv, Malmö och det gäller inte bara städer utan också små och stora byar. 

Staten har tvingat det svenska folket ner på knä, där notan för kalaset läggs på oss skattebetalare som horribelt nog redan är ett av det mest beskattade folk i hela världen. Och ändå utan att få ta del av investeringarna vi bidragit med till välfärden.

Det är vi skattebetalare som är landets ekonomiska bärighet, den ryggrad sittande regeringar har saknat under alla de generationer som våra släktingar har igenom hårt arbete bekostat och byggt. Deras belöning blev en utsliten kropp och ett liv i en sparsam tillvaro, vi svenskar ur arbetarklassen nu som då, gör detta för våra barn och konceptet har varit gott för varje generation har fått det lite bättre ända fram tills nu, när vi tvingas lämna över ett djupt splittrat och sargat land till våra barn.

Vi har berövats på vår framtidstro att kunna ge våra barn ett bra liv, och även om att just det är en väldigt hemsk insikt, så ska vi nu dessutom tvingas arbeta ytterligare 10år för de  pensionsräddare som importerades med denna föresats som dessutom myntades utav Reinfeldt inte alls kommer generera vinster i välfärden. Det blir en livslång kostnad som i bästa fall återbetalas tillbaka till statskassan efter dennes barnbarn arbetsliv och först då blir en ekonomisk tillgång för landet. 

Ingen av oss som läser dessa rader kommer befinna sig kvar i jordelivet för att kunna bevittna när denna kostnaden istället blir en vinst.

Vi som alltid varit en del av samhället och genererat skattekronor, får inte avnjuta samma fördelar med att ha staten/kommunen som garant för ett boende likt dessa som sover i hennes trygga barm.

Immigranterna i Sverige känner sig trygga kan vi läsa i Svenska Dagbladet, men man nämner inte att i deras ökade trygghet är på bekostnad av just svenskarnas tidigare trygghet, där det förra året konstaterades i Metro att var tredje svensk känner sig otrygg.

Något som är väldigt märkligt med just detta om att majoriteten av de ekonomiska flyktingarna som finns här också känner sig trygga, rimmar illa med tanke på den röda politisktfärgade antirasiströrelsen, som under alla sina verksamma år har skrikit och varnat för att den våldsamma tillika högerextrema rörelsen är större och farligare än någonsin, och massiva resurser satsas på åtgärder för att stoppa dessa "rasister".

MEN VÄNTA NU! 

Om det nu stämmer varför känner nästan alla invandrare sig trygga då? Jo, för det finns inget sådant problem som man hävdat, ALLS.

Däremot är det tydligt att våra invandrares ökande trygghet är på bekostnad utav svenskarnas, och idag känner sig inte var tredje svensk trygghet längre, vilket är fullt förståeligt då kvinnor våldtas dagligen och likaså blir människor misshandlade, rånade, mördade och i den offentliga sektorn sprängs den ena bomben efter de andra. 

Sist sprängdes en bomb på en skola i Malmö.

Vår otrygghet är sprunget ur den totalt förändrade samhällsbild vi tidigare levt och verkat i. 

Vi minns en sjukvård som fanns där när man behövde den, aldrig behövde någon dö i väntan på hjälp. 

 Vi minns ett rättsväsende.

Tomas, en medborgare i Sverige som ger sin syn på Sveriges utveckling.