Se alla program här >>>
I detta program samtalar Mikael Willgert med f.d. riksdagsman Henrik S. Järrel som har 15 års erfarenhet från riksdagsarbete och har varit verksam i konstitutionsutskottet bl.a. Vi diskutererar direktval, författningsdomstol och andra frågor som relatarer till styrningen av Sverige.
Det har hänt en del i Estoniafrågan den senaste tiden, säger Henrik.
Det verkar som den svenska regeringen drar på besluten och det kanske finns skäl till det, att man vill dölja något trots att man sagt sig vilja vända på alla stenar. Nu har det visat sig att esterna börjat spänna bågen hårdare än vad svenskarna gjort, och jag vet inte om det ligger något i att de känner sig lite lurade av svenskarna sedan tiden det begav sig, det vill säga när det år 1994 - 1997 arbetades fram en haveriutredning, säger Henrik.
Det framförs krav på en ny utredning i många tidningar i Estland. Det handlar om ett civilt fartyg i reguljär trafik under fredstid. Varför behöver det omgärdas av sådant hemlighetsmakeri?
Det är för få seniorer i dagens riksdag, säger Henrik. Man ska inte kvotera, men det borde finnas ett större medvetande om vikten av en mix på de valbara platserna.
Om man ska ställa det i en relation till befolkningen så är det för dålig balans. Det behövs unga likväl som äldre, det behövs människor från olika bakgrund och olika yrkeskategorier. I det politiska arbetet behövs klokskap och förnuft, och att man är uppdaterad och påläst, men alla kan inte vara experter inom alla områden.
Idag har vi en konstig fördelning med små partier, och ju fler små partier vi har desto trängre blir det i mitten, och väljarna får svårare att ta ställning. Vi borde ha ett majoritetsval i enmansvalkretsar, säger Henrik. Som vi har det nu så får partiledningar och gruppledningar alldeles för stort inflytande och ledamöterna blir anonymiserade i hög grad. Att det inte är så idag beror på att småpartierna riskerar att inte bli företrädda och därför inte vill detta.
Det finns många fall där lagstiftarna inte kunnat lösa svåra samhällsproblem på flera år, och så har vi som ett annat exempel den så kallade gymnasielagen där allt bestämdes väldigt snabbt. Om viljan finns så går det, kan man konstatera.
Talmannen i riksdagen ska inte bestå av Sverigedemokrater har man bestämt, även om de råkar vara det tredje största partiet. Normalt utses talmannen i förhållande till ett partis röststyrka, men där har man gjort ett avsteg från detta.
Talmannen är den som står närmast under statschefen och innehar alltså rikets näst högsta ämbete i den lagstiftande församlingen. Riksdagsledamöterna talar genom talmannen, till riksdagens ledamöter. Talmannen företräder de valda ombuden för Sveriges folk, och bland dem är han eller hon den främsta.
Ordet riksdagsman har diskuterats och man säger att det kan vara diskriminerande och att det är bättre att säga det mer könsneutrala ordet riksdagsledamot I samma anda har det varit på tal om att kalla talmannen för talkvinna men det förslaget har inte antagits. En talman kan vara både en man och en kvinna.
Behövs det så många som 349 ledamöter i riksdagen nu när så mycket av lagstiftningen görs i EU? Jag tror inte det säger Henrik.
Antalet skapades efter sammanslagningen av tvåkammarriksdagen, och beror på att man vill ha en bred demokrati med representation från både stora och små partier. Nu under Corona har det varit betydligt färre, bara 55 ledamöter. Det är dock inte sannolikt att man går över till ett färre antal framöver, säger Henrik.
