Karl-Olof Arnstberg inleder med att kommentera den eskalerande statistiken över åtal för "Hets mot folkgrupp" och menar att det inte handlar om något annat en protester mot politiken.
Statsindividualismen handlar om att staten hanterar medborgarna som individer medan man i exempelvis Tyskland också ser familjen som en enhet.
Klansamhället är ett kollektiv som samhällsidé. De som inte följer klanens regler straffas vilket även kan ske med dödsstraff. När kvinnor straffas handlar det ofta om att förhindra förhållanden med personer utanför klanen, vilket skulle riskera klanens fortlevnad.
Den moderna tidens människa är bara en nästan försumbar andel av alla människor som har levt. I människans dominerande existens har man levt i stamsamhällen som består av ca 150 människor och som alla känner varandra. I stamsamhället råder tre primära identiteter som man föds in i:
1 - Könet
2 - Familjen
3 - Etnisk identitet
Dessa är primära identiteter är kopplade till den ursprungliga formen av samhälle.
Utöver detta kan man erhålla sekundära identiteter såsom yrke eller något av de "62 könen" exempelvis. I det statsindividualistiska samhället är de sekundära identiteterna viktiga.
Karl-Olov gör en utvikning och förklarar att nationalstaten inte har funnits i så många hundra år. De statsbildningar som funnits längst tid är statsstater och imperier.
Det är kyrkan som bygger de första nationerna på 1000-1100-talet med kungen högst i hierarkin under kyrkan. Nationerna hölls ihop av kristendomen som är en stark idé.
Den demokratiska nationalstaten Sverige byggdes på den gemensamma etniska gemenskapen med nationalismen som en gemensam idé och med sekundära identiteter och idéer såsom nationalism, hedra nationen, språket etc
Idag har nationalstaten brutit samman. Mångkulturen är en idé som inte fungerar. Då blir klansamhället ett alternativ som bygger på de ursprungliga primära identiteterna med klanens kollektiv som utgör ett skydd. I klanen har man också en gemensam ekonomi som en del i skyddet. Klanernas gäng ett alternativ som är svårt att överträffa för män som saknar möjligheter på arbetsmarknaden.
Avslutningsvis konstaterar Karl-Olof att outbildade människor från klansamhällena inte får jobb eftersom vi helt enkelt inte har många jobb i Sverige för de som saknar utbildning.