Myndigheternas politisering efter - 68 Swebbtv Vetenskap nr 5 med professor K-O Arnstberg

I detta vetenskapsprogram om myndigheternas politisering efter -68, förklarar professor em. i etnologi Karl-Olov Arnstberg vad Woke-rörelsen innebär. Han ställer frågan om det är troligt att Woke-aktivisterna blir framtidens makthavare i likhet med 68-aktivisterna som tagit kontroll över politiken, medierna och våra myndigheter. 

Arnstberg förklarar att Woke handlar om protester från minoritetsgrupper såsom Black Lifes Matter, BLM, men kanske ännu mer om HBTQ.

Arnstberg berättar från tiden när han gick på universitet under 60-talet, att det fanns alla möjliga extremister och sektliknande grupper men att han trodde att det handlade om ungdomlig stollighet som skulle gå över. Han insåg inte att det var dessa extremister som skulle bli framtidens makthavare inom politiken, myndigheter och media. Det är den generation som har gett oss det genompolitiserade samhälle som har vuxit fram under 90-talet.

Woke-rörelsen är en motsvarande utveckling på dagens universitet och som också har sitt ursprung i USA. Det är unga privilegierade människor som slåss för rättvisa. Detta är en gruppering som också går under epitetet Social Justice Warrior, SJW. Det är ett tänkande som har kommit in i alla högskoleutbildningar. Det kommer också in inom myndigheter som därför börjat ägna sig åt genus- och HBTQ-frågor parallellt med sina kärnområden.

68-rörelsen och Woke-rörelsen förenas i tanken på rättvisa. Men en avgörande skillnad är att 68-rörelsen etablerades när Sverige fortfarande var ett industrisamhälle. Den röda studentrörelsen hade därför arbetaren som ideal när de attackerade etablissemanget och staten. BLM och HBTQ däremot vänder sig till staten som beskyddare. De kräver att minoriteterna nu ska vara i fokus. I 68-rörelsen skulle män och kvinnor vara jämställda och könet inte skulle spela någon roll medan i Woke-rörelsen kämpar kvinnor med män om makten eftersom de anser att männen förtrycker kvinnorna.

68-rörelsen strävade efter att utplåna skillnader mellan människor. Raser och kön skulle inte spela någon roll i kampen för rättvisa medan Woke-rörelsen delar in de "förtryckta" i olika grupper med en och samma motståndare som i princip är "den vita mannen" och de som står honom nära.

Woke-rörelsen uttrycker svaghet hos olika minoriteter och ser staten som beskyddare medan 68-rörelsen var en stark rörelse som ville ta över staten.

Demokrati handlar om att tillgodose majoriteten men Woke kräver att minoriteter ska ha sina krav tillgodosedda. Därför är Woke-rörelsen odemokratisk enligt Arnstberg. Frågan kommer upp om minoritetstänkandet är ett uttryck för att kampen för jämställdhet inte har gett lika välstånd åt alla grupper och att det då blir rationellt att därför skylla på orättvisor.

Det har visat sig att den oerhört förmögna George Soros organisationer har fört in miljardbelopp i Black Life Matters. Arnstberg menar att de internationella finansintressena gått samman med minoritetsgrupperna med syfte att undergräva nationalstaten. De internationella finansintressena hotas av starka nationalstater. Swebbtv har i program om Sovjet tagit upp att de internationella finansintressena på samma sätt stöttade revolutionen i Ryssland.

Vi går över till att diskutera hur medierna har skildrat Black Life Matters och tar som exempel poliskvinnan som knäböjde inför demonstranterna. SVT påstår att hon ville lugna demonstranterna medan vårt nästa klipp filmat uppifrån klart och tydligt visar att polisen uppviglar folkmassorna. Arnstberg menar att mycket av mediernas agerande kommer ifrån journalisterna och redaktionerna själva men att ägarfamiljer och andra parter influerar.

Nya Tider har publicerat ett diagram som visar statistik från FBI över mord i USA som visar att det är förhållandevis ovanligt att vita mördar svarta medan det är många svarta som mördar svarta och även vita, vilket inte alls framkommer i mediernas rapportering.

Vi frågar oss också om de som talar för minoriteterna verkligen är representativa. I själva verket är det kanske många svarta som tar avstånd ifrån BLM exempelvis.

Arnstberg pekar på att det finns en motkraft mot Woke i form av en växande populistisk rörelse. Finns det då en risk att de internationella finansintressena kan komma att ta över de populistiska rörelserna? Arnstberg menar att finansintressena satsar på den vinnande hästen. Kommer de populistiska rörelserna till makten finns nog risken att att dessa intressen försöker komma in där, på samma sätt som de idag har lierat sig med vänstern.