Se alla program här >>>
Kan man använda språket för att vilseleda och för att skapa en verklighet som inte finns?
I detta program samtalar Mikael Willgert med professor emeritus i etnologi Karl-Olov Arnstberg om hur språket används som maktmedel för att forma människor till att underkasta sig en viss politik.
Ibland vill man särskilt att det språk man använder ska vara helt entydigt och omöjligt att missförstå. Det kan gälla det matematiska språket eller det latin som läkarna använder. Karl-Olov Arnstberg kallar dessa språk för döda. Inte så att de inte används, men de utvecklas inte längre i tiden och därför finns ingen risk att dess ord glider i betydelse.
När det gäller det vanliga språket som vi använder till vardags finns det helt andra möjligheter, eller risker med glidningar i betydelse. Detta utnyttjas ofta av makthavare för att få sin vilja igenom och har alltid gjorts berättar Arnstberg. I dagens Sverige är denna metod för manipulation av folket högst aktuell. Media som till allt väsentligt stöttar den politiska makten är mycket snara att byta ut ord till snarlika, men som passar deras narrativ bättre. Att beskriva en ung men vuxen man som migrerat till Sverige för att få det materiellt bättre är ett bra exempel. En sådan person kallades för några decennier sedan ”ankar-barn” för att illustrera att betydelsen, dvs. ett sätt att få ett fäste i Sverige för att sedan ”ankarets” övriga familj och släkt skulle ha lättare att få komma hit. Ordet ”ankar-barn” blev med tiden utslitet så tillvida att det blev förknippat med ett oärligt sätt att få uppehållstillstånd. Senare lanserades ordet ”ensamkommande barn” för att få läsaren eller åhöraren att associera till barn.
Det som ofta händer med ord som av makten används i manipulativt syfte är att skillnaden mellan ordets egentliga betydelse och hur folk uppfattar det blir för stor. När ordet ”ensamkommande barn” hade använts ett tag blev det ytterst pinsamt för användarna av ordet då mängder av bilder på dessa ”ensamkommande barn” visade medelålders män från Mellanöstern alltid med skäggstubb och ibland även gråa hårstrån. Efter detta blev journalister och politiker tvungna att nöja sig med enbart ”ensamkommande”.
I boken 1984 finns myndigheten sanningsministeriet. En av dess främsta uppgifter är att rensa bort onödiga (läs olämpliga) ord. Syftet var att om vi som människor saknar ord för en viss företeelse kan vi till slut inte samtala om företeelsen eller kritisera den. I vårt språk har det blivit allt svårare att tala om andra etniciteter. Allt fler namn på folkgrupper anses fult att uttala.
Det är tydligt att det finns en politisk agenda med att göra diskussionen om etniciteter allt svårare. Många människor är väldigt lyhörda inför vilka ord vi anmodas använda och vilka vi bör undvika, därför fungerar metoden för makthavarna, i alla fall ett tag.
Även när det gäller könsroller i samhället används språket för manipulation. Det är ytters få människor i vårt samhälle som är emot ”jämställdhet”. Men vad betyder ordet i dag? Många på den progressiva liberala politiska sidan använder ordet jämställdhet när de strävar efter att kvinnor ska öka sin närvaro i organisationer och företag. Men att genomföra detta kräver ofta en diskriminering av män. Historiskt är det i princip omöjligt att finna civilisationer eller samhällen som varit jämställda och som inte gått under. Men med ordets makt kan man få en hel befolkning att tro att det är något bra och nyttigt för samhället.
Sverige har haft olika typer av invandring genom sin historia. En del av den har fungerat hyggligt i vissa avseenden. Därför används argumentet att ”Sverige alltid haft invandring” som ett argument för fortsatt migration av den typ vi nu har. Man väljer att helt fokusera på ordet invandring utan att belysa vare sig volymer eller typ.
Att Sverige hade arbetskraftsinvandring under ett par decennier under nittonhundratalet bestående av utbildade arbetare med snarlik kultur och religion och som av vissa beräknats vara ekonomisk lönsam, används som argument för att idag ta in mängder med outbildade människor som vår arbetsmarknad helt saknar behov av.
