Se alla program här >>>
I del 9 från Swebbtv:s Höstkonferens får vi höra hur tre personer, Hans Jensevik, Madeleine Forsgren samt Lennart Matikainen som föreslår praktisk aktivism där alla kan delta. De har olika ämnesområden men gemensamt för samtliga är uppmaningen till folket att börja agera i stället för att sitta passiva.
Först ut är Hans Jensevik som är nationalekonom med expertis inom kommunekonomi. Han talar här om att påverka politiker genom att ställa krav på dem. Gör inte politikerna som väljarna gör skall de ut ur riksdagen!
Hans Jensevik lanserar ett projekt: ”Nix to the Six”, där de ”Six” representerar de sex riksdagspartierna S, MP, C, L, M och Kd. Projektet går ut på att aktivt försöka pressa ner dessa partier under riksdagsspärren fram till nästa val 2022 eftersom de systematiskt svikit sina väljare i viktiga frågor.
Han ställer upp tre krav som man ska driva i projektet:
1) Inga permanenta uppehållstillstånd de närmaste 12 åren.
2) Det sexuella våldet mot kvinnor skall ner till samma nivå som för 25 år sedan.
3) Resultatet från PISAs matematiktest skall upp till samma nivå som för 25 år sedan.
Genom webbaserade diagram skall statistiken för uppehållstillstånd, sexualbrott samt skolresultaten i matematik kontinuerligt uppdateras och rapporteras på hemsidan. Där ska man också kunna gå in och tala om ifall man överger sitt gamla parti som man tidigare röstat på.
Tillsammans utgör detta en väldigt klar och tydlig bild där man kan se vilka partier som tappar stöd.
Därefter talar Madeleine Forsgren som är utbildad agronom och även naturbruksärare, lantbrukare och egenföretagare. Hon står också med på partiet Medborgerlig samlings riksdagslista. Hon har bott utomlands en längre tid men flyttat hem till Sverige. Hon upplever att en stor förändring till det sämre har skett i landet.
Madeleine vill dra igång något hon benämner ”Civilkurageuppropet”. Detta eftersom hon anser att människor i Sverige blivit uppfostrade till att inte bry sig om vad som sker runt om kring dem. Vi måste nu lära oss att ta hand om varandra igen och säga ifrån när någon far illa. Det kunde startas ”Civilkuragegrupper” runt omkring i landet som identifierar sig med någon typ av rockmärke eller annat tecken. Det blir lättare att stiga fram och säga ifrån om man vet att ytterligare någon eller några också kommer att göra det. Madeleine menar att även i andra frågor behövs denna typ av grupper. Hon nämner t.ex. yttrandefriheten som ett viktigt område där människor behöver stötta varandra. I en del länder har man en ”hederskultur” men i Sverige har vi i stället en ”tystnadskultur”.
Sist talar Lennart Matikainen om medborgarjournalistik. Han menar att det är bättre att visa ”mainstream”-journalisterna på goda exempel hur journalistik skall bedrivas hellre än att peka finger och kritisera dem. Vi bör alla försöka agera journalistiskt i stället för att sitta bakom skärmen. Lennart berättar hur han blir kontaktad av många människor inom spridda yrkeskategorier som förtvivlat berättar om bedrövliga situationer de upplever dagligen. Dessa människor är rädda att sticka ut genom att offentligt ”visselblåsa” då de riskerar stigmatisering eller sina arbeten. Han vill att människor i alla fall skall börja dokumentera händelser med sina mobilkameror samt skicka in filmer och berättelser till SWEBBTV för spridning. Det finns till och med vissa ekonomiska resurser att utdela ett litet arvode till människor som bidrar med material.
