Se alla program här >>>Elise Rydahl kontaktade oss efter att vi hade lagt ut Lördagsintervju 48 med de första ledarna för SD, Anders Klarström och Mikael Jansson. De talade om etablissemangets svek och stenkastningen mot SDs demonstrationer. Hon berättade att hon känner ånger över vissa saker i sin tid inom vänstern. De hade stört demonstrationer och försökt tysta de som var emot invandringen. Hon inser idag att det var de invandringskritiska som hade rätt tvärtemot vad hon då trodde.
Hon beskriver sin rädsla för allt de uppfattade som rasister, nazister och skinnskallar och att de såg det som sin uppgift att få bort dem från gatorna. Det var som en strid mot de onda och att de var på den goda sidan.
I ett möte med Expo sa en av hennes kamrater att deras motståndare skulle "bort från jordens yta". Expo hade inget att invända mot detta uttalande.
Hon arbetade heltid med politiska frågor och försörjde sig med socialbidrag men när hon närmade sig trettio år började hon känna sig tveksam till alltihop och började ta sig ut ifrån det hon upplevde som en bubbla.
Hennes föräldrar försökte få henne att sluta upp med aktivismen men hon lyssnade inte. Hon hade varit van att rå sig själv och det gick inte att ändra i tonåren och uppåt. Hon berättar också att föräldrarnas skilsmässa blev en enorm besvikelse som gjorde att hon tappade förtroendet för föräldrarna. Hon mådde dåligt senare under gymnasietiden.
Elise menar att det inte går att stoppa en person som kommit in i en sektliknande grupp. Hon berättar dock om en kompis vars föräldrar ställde ett ultimatum: familjen eller gruppen. Hon valde familjen.
Hon kom med i en sysselsättningsåtgärd som journalist, där hon fick intervjua arbetare. Hon blev förvånad över att arbetarna inte gillade invandringen och hon skrev att de var inskränkta vilket hon fick beröm för av arbetsledaren.
Hon upplevde ett stöd i sin aktivism ifrån samhället, trots att de var aggressiva och använde våld.
Alla i hennes bakgrund och invandrare hon mött tidigare var akademiker och de bodde på ställen där man var skyddade från de negativa effekterna av invandringen. Hon och hennes man sökte sig till Möllevången som var en populär boplats i vänsterkretsar.
Med tiden märkte hon att alla butiker togs över av utlänningar och att alla brott hon blev vittne till begicks av invandrare. När de senare fick ett inbrott blev hon orolig och bestämde tillsammans med sin man att de skulle flytta från Malmö inom 5 år vilket de senare gjorde.
Hennes bild är att många väljer att lämna Malmö p.g.a. missnöje med utvecklingen i Malmö. Denna typ av problem skildras inte sanningsenligt i massmedia.
2006 valde hon att sluta titta på TV och istället börja följa alternativmedia. Samtidigt kom hon i kontakt med invandringskritiska personer vilket gjorde att bilden av dessa sakta ändrades.
Avslutningsvis beskriver Elise en situation inom vänstern med många som istället börjar rösta på andra partier som har en mer balanserad syn på invandringen och andra frågor.
