Se alla program här >>>
I programmet förklarar nationalekonom Hans Jensevik varför politikerna är så generösa med våra gemensamma tillgångar.
Hans Jensevik är nationalekonom med lång erfarenhet från ledning och arbete med kommuners ekonomi.
Vi börjar med att diskutera mängden av 870.000 samordningsnummer som har givits ut och som används för en stor mängd fusk och bedrägerier.
Skatteverket bekräftar på telefon att det inte behöver ske identitetskontroll för utfärdande av samordningsnummer. Det gör att fordon kan skrivas på personer som sen inte går att få tag i för betalning av skatter, avgifter eller böter.
Samordningsnummer används också för skatteuppbörd vilket blir omöjligt att följa upp eftersom identiteten inte nödvändigtvis är fastställd. Samordningsnummer används för personer som har uppehållstillstånd kortare än ett år, men om identiteten inte fastställts kan ju samma person söka nya tillstånd för arbete utan att bli bokförd under verklig identitet.
Det blir naturligtvis också omöjligt att sköta olika former av bidrag och stöd på ett säkert sätt, utan att ha fastställda identiteter.
Inom sjukvården innebär det att personer inte blir korrekt identifierade. Det öppnar för att personer som inte är papperslösa använder samordningsnummer från en papperslös för att få gratis vård eller tandvård.
När det gäller rätten att rösta i kommunalval säger skatteverket att det krävs uppehållstillstånd som gäller minst ett år och att man är folkbokförd i kommunen.
Enligt skatteverket går det inte att bli folkbokförd utan att ha uppehållstillstånd.
Vi går vidare och diskuterar att 300 miljarder kr har betalats ut felaktigt från de välfärdssystemen sedan 2005 enligt en artikel i DN med Sven Erik Österberg.
Trots att utbetalningar sker felaktigt år efter år kan politiker inte ställas inför rätta för sin försumlighet när det gäller att rätta till problemen. De kan avsättas i val men det kräver att det finns fungerande media som belyser problemen och det bristande ansvaret.
Vi går över till att diskutera det som kallas ”Samhällskontrakt”. Det finns inte nedtecknat formellt. Hans förklarar att det har sex delar där det mest grundläggande är att säkerställa lagarnas efterlevnad och försvar av territoriet, det som kallas ”Nattväktarstaten”. Däremot ligger äldrevården och handikappomsorg i det sjätte området som är det minst prioriterade.
Hans tar upp att utvisning är ett urgammalt straff som användes redan för 1000 år sedan och som borde användas när det gäller våldtäktsmännen i Sverige. Antalet våldtäkter har mer än 20-faldigats på några decennier. Hans tror att kvinnorna är paralyserade och därför inte reagerar mer kraftfullt på den negativa utvecklingen.
Han tycker också att polisen borde nedprioritera skjutningarna och istället fokusera på våldtäkterna som troligen begås av klanmedlemmar högre upp i klanhierarkin.
Riksrevisionen har kritiserat en stor mängd beslut som har genomförts i riksdagen avseende invandringen. De har inte följt lagarna som kräver att tillräckligt med underlag och utredningar för att fatta beslut.
Det har inteskett någon riktig dialog mellan politiker och medborgare om att vi ska bekosta invandringen med stora belopp. Dessutom har det gjort stora satsningar för att skapa jobb och vi frågar oss varför det är Sveriges ansvar att sysselsätta personer från andra länder.
Vi fortsätter med de ekonomiska frågorna och Hans förklarar att vi inte har haft något reformutrymme i den offentliga ekonomin sedan 1990 då Sverige hade 8.4 miljoner invånare. Sedan dess har det blivit 10.3 miljoner invånare som ska dela på samma ekonomiska utrymme. Det betyder att pengarna inte räcker till äldreomsorg, sjukvård mm. Därför blir det nödvändigt att privatisera dessa områdenoch att brukarna själva får betala för detta utöver befintlig skatt.
Hur ska man då prioritera mellan de olika behövande? Hans förklarar att det inte ger någon högre prioritet för den person som har betalat skatt hela sitt arbetsliv jämfört med en nyanländ. Skatten fungerar inte som en försäkringspremie.
Politikerna kan använda skattepengarna för att skaffa nya väljare. Mest effektivt är att köpa röster genom höjda bidrag och transferreringar eftersom investeringar i vägar och annat liknande som ofta tar flera år innan de blir klara.
Hans menar att politikernas prat om onda och goda människor passiviserar. Det är så retoriken fungerar i kommunistiska diktaturer. Istället borde vi ha en demokratisk och intellektuell diskussion.
Hans är tydlig med att höjda skatter inte garanterar att det kommer tillbaka förmåner till skattebetalarna. De som betalar skatterna äger inte de inbetalda skatterna. De kan likaväl tillfalla andra grupper. Vi konstaterar avslutningsvis att samhällskontraktet finns det inte så mycket kvar av.
