Erik o Matti nr 26 Om rätten till ett land mm

I dagens avsnitt av Erik & Matti inleder vi med att diskutera vad Sverigedemokraternas framgångar innebär för andra partier, närmare bestämt vilken press det sätter på Ulf Kristerssons moderater och hur deras förändrade agerande förändrar Socialdemokraternas agerande gentemot Moderaterna. Vi når vår gamla slutsats om att det sorgliga i kråksången ligger i att politikerna är så rädda för väljarna att de behandlar dem illa genom att ignorera deras önskemål och istället försöka tvinga in dem i det trianguleringsspel de bedriver. Naturligtvis går detta främst ut över de välintegrerade och uppskattade invandrare som får klä skott för vad de missanpassade ställer till med. Hur långt vi kommit demonstreras av det otroliga faktum att vi inte ens kan komma överens om att IS-krigare inte borde ha en plats i Sverige. Vi hoppas att Sverigedemokraterna kan hålla i sin ökning och bygga ut den till nästa val.

Vi går vidare och diskuterar Jonas Gardells brev till Jimmie Åkesson i vilket han gör sig lustig över Åkessons drömmar om ett Sverige som var mer som det var för tjugo-trettio år sedan. Åkesson svarar med att de kanske borde ses och diskutera vad de menar istället för att tjafsa via boulevardpressen. Gardell svarar med ett nytt offentligt brev i vilket han avfärdar ett möte, men anser att om ett sådant ska äga rum så vore helikopterplattan i Gamla Stan en lämplig plats, eftersom den var en mötesplats för skinnskallar förr i världen. Alltsammans är givetvis ett enda nervöst pr-jippo som ska tjäna som trampolin för Gardell att frottera sig i pk-kretsar och känna sig relevant. Symptomatiskt barnsligt och oseriöst - inte bara för Gardell utan för den svenska debatten som helhet. De vuxna beter sig som barn och ju äldre de blir desto mer liknar de sina barnbarn.

I Malmö bryter sig kommunister loss från det lilla Kommunistiska Partiet och bildar en ny grupp som ska adressera arbetarklassens intressen. De menar att den gamla vänstern har blivit alldeles för insnöad på borgerliga, perifera, småfrågor och istället för att bry sig om arbetarklassens fokuserar på sitt eget självförverkligande. Naturligtvis kommer inte detta få någon större påverkan på politiken i Malmö eller Sverige, mer än som en del av en större helhet, men det är i sanning ett tecken i tiden på att det inte finns något etablerat parti som vare sig går i takt med tiden eller som förstår sina väljare.

Vi dyker ned i de senaste våldsdåden och förundras i vanlig ordning över att vissa fortfarande är förvånade och att politikerna först demonterat polisen för att sedan nu varna för de konsekvenser som en okontrollerad invandring fört med sig och att man nu måste satsa mer på polisen, samtidigt som de bästa och mest erfarna cheferna fått sparken  och man ändrat intagningskraven på polisutbildningen för att nu tala om att man ska massrekrytera. Mycket genomskinligt och rent ut sagt pinsamt uppenbart.

Erik filosoferar även om att vi svenskar har rätt till Sverige, nämligen att detta är något så självklart och naturligt, precis som att japaner har rätt till japan. Alla folk som inte har ett land vill ha ett och de som har ett försvarar det med näbbar och klor - utom svenskarna. Detta är givetvis ett uttryck för att vi haft det väldigt bra väldigt länge och att våra politiker numera springer de globala finansintressenas ärenden samtidigt som de slår blå dunster i ögonen på oss svenskar medan de ger bort vårt välstånd till främlingar. 

Detta och mycket mer i dagens avsnitt.

Titta och njut!