Se alla program här >>>
I detta program får vi höra juristen Alexis Karpoff och psykiater Thomas Jackson samtala om fenomenet ”apatiska barn”. Alexis Karpoff har arbetat som jurist med asylärenden sedan 90-talet. Han har personligen kommit i kontakt med personer som försökt muta honom och han har också sett hur handel med kemiska preparat ämnade att skapa apati hos barn förekommit systematiskt. Thomas Jackson har varit involverad i detta ämne sedan 2005 och försökt väcka frågan om att allt inte står rätt till här men har blivit konsekvent motarbetad och smutskastad.
Frågan om apatiska flyktingbarn har sedan år 2005 återkommit med olika intervall. Det som denna gång gjorde frågan aktuell var en artikel i tidningen Filter där två nu vuxna personer fick komma till tals och berätta vad som verkligen hände då de var "apatiska”. I deras berättelser framkommer en skrämmande verklighet. De har enligt utsago blivit tvingade av sina föräldrar till att förhålla sig apatiska. Detta för att deras familjer skulle erhålla uppehållstillstånd i Sverige. I Sverige har det varit mycket svårt att ha någon annan åsikt än att barnen verkligen är apatiska och att ingen påverkan från föräldrarna skett. Vi får se ett litet klipp från SVT som handlar om några barn som tillfrisknat från sin ”apati” på några timmar genom separation av föräldrar och barn. Thomas Jackson påpekar att barnen blir påverkade för resten av livet genom dessa minnen. De känner olust och skam för att ha misslyckats med det uppdrag de fått av sina föräldrar.
Alexis Karpoff kom redan 97-98 i kontakt med ”apatiska” vuxna som låg till sängs en månad. De fick uppehållstillstånd om de höll ut. Detta ändrade sig efter ett par år. Varken Migrationsverket eller utlänningsnämnden reagerade till slut på dessa fall, varpå de uppehållssökande gav upp och slutade vara ”apatiska”. Efterhand berättar Alexis att det blev allt vanligare med barn som uppgavs vara apatiska. Han blev kontaktad av personer som ville att han skulle företräda dem juridiskt i asylprocessen. I kommunikationen med dessa personer fick han höra att de garanterade ”att ungen skulle vara apatiskt så länge det behövdes”. Alexis berättar att han beslutade sig för att inte åta sig den här typen av ärenden då det enligt honom faktiskt är grov brottslighet det handlar om.
Vidare så berättar Alexis om hur han runt 1998-99 fick kännedom om en advokat som sålde kemiska preparat som påverkade barn till att bli apatiska. Denne advokat skulle då ha runt hundra ”klienter” som försågs med detta preparat som sades vara insmugglat från Ryssland. Kostnaden för preparatet inklusive beskrivning handlade om 30 000kr. Utöver denna sidointäkt kunde sedan advokaten också fakturera Migrationsverket för sina tjänster. Alexis tar även upp ett annat fall där en annan advokat mot 50 000kr kunde garantera uppehållstillstånd för en familj då deras 14-årige barn skulle fås att bli medvetslös med hjälp av vissa tabletter. De länder som de uppehållssökande familjerna kom ifrån var främst rysktalande före detta sovjetstater berättar Alexis.
Thomas Jackson berättar att de som slog larm om detta fenomen år 2005 alla var vuxenpsykiatriker. Han menar att det inte var en slump, utan att de genom sin profession är medvetna om vad vuxna människor är i stånd att göra. Att de helt enkelt har lättare att vara kritiska mot vuxna än vad barnpsykiatriker normalt är. Det är enligt Jackson helt möjligt för vissa föräldrar att i låta ett barn offra sig för att resten av familjen skall få stanna.
Det har bland svenska journalister och tjänstemän uppfattats som omöjligt att det skulle förhålla sig så. Även om detta fenomen med ”apatiska” barn är nära så unikt för Sverige, så finns det mycket utländsk medicinsk litteratur om hur föräldrar tvingar barn att agera sjukt. Det har utformats kriterier som definierar om det är frågan om en simulering . Ett kriterium är att det finns ett juridiskt ombud i bakgrunden. Ett annat är att det föreligger ”samarbetssvårigheter”. Dessa två kriterier räcker för att medicinskt fastslå diagnosen simulering berättar Thomas Jackson. Han understryker dock att det i dessa fall inte är barnen som simulerar utan föräldrarna som tvingar barnen. Men diagnoskriterierna stämmer mycket väl in i alla fall.
Swebbtv har tidigare publicerat två program med Thomas Jackson om de ”apatiska” barnen:
