Om soc makt över barnen - Fjärde statsmakten nr 52 med Marianne Fuglevaag

I detta program gästar Marianne Fuglevaag Swebbtv. Hon är en sjuksköterska med sex barn i vuxen ålder. 

Hon har varit med om något mycket tragiskt, nämligen att en av hennes döttrar fick en allvarlig sjukdom och avled. Som om detta inte var nog har Marianne efteråt blivit utsatt för mycket tvivelaktig myndighetsutövning från socialnämnden som vill placera hennes barnbarn i en främmande familj.

När hennes dotter fick en allvarlig cancer och dog för en tid sedan var det naturligt att Marianne tills vidare blev vårdnadshavare för barnbarnet som nu är elva år gammalt.

En utredning skulle senare göras för att fastställa vem som skulle få permanent vårdnad om flickan. Då Mariannes dotter avled behöll man dotterns lägenhet som ligger precis bredvid Mariannes egen så att barnbarnets boendesituation inte skulle behöva ändrats abrupt. En tjugotvåårig son till Marianne med ordnad ekonomi flyttade in. Rent praktiskt har flickan sovit i lägenheten som hon och hennes mamma bott i men hon har rört sig mellan denna och Mariannes där hon har varit efter skolan och ätit sin mat.

För att göra en utredning om Marianne skulle få permanent vårdnad om sitt barnbarn hörde en socialsekreterare av sig för ett hembesök. Men efter en kort tid hörde en ny socialsekreterare av sig för att göra ett nytt hembesök. Marianne ville då se protokollet från det första besöket, men fick svaret att något protokoll inte fanns.

Kontakten med denna socialsekreterare blev inte bra. Dels hade Marianne svårt att förstå vad hon sade då hon hade en afrikansk brytning, talade snabbt och hade dessutom en ettrig attityd.

På grund av den svåra sorg som flickan har haft efter sin mammas död har skolgången blivit lidande. Då hon i bland inte har orkat gå till skolan har det också hänt att Marianne har missat att anmäla detta genom de appar som ska användas för frånvaroanmälan. Detta i kombination med ytterligare några detaljer så som att hon kommit till skolan utan jacka ledde till att skolans kurator tillsammans med rektorn lämnade en orosanmälan till socialnämnden.

Marianne kallades då till möte med socialsekreteraren och dennes kollega. Marianne anade oråd och saknade dessutom förtroende för socialsekreteraren som inte varit ärlig med protokollet från den tidigare socialsekreterarens hembesök. Hon krävde därför att spela in mötet vilket vi får höra några utdrag från i detta program. Det framkommer att socialsekreteraren inte tycker att Marianne tillräckligt väl underordnar sig myndigheten.

Socialsekreteraren ville ha ett möte även med barnbarnet, ett s.k. barnsamtal. Marianne önskade att ett ombud skulle närvara, vilket hon hade rätt till enligt flickans juridiska ombud. Då socialsekreteraren inte gick med på detta föreslog Marianne att en ljudupptagning skulle ske av samtalet. Inte heller detta kunde accepteras och socialsekreteraren avstyrde istället mötet helt tvärt.

Kort därefter omhändertogs flickan i skolan av polis och placerades i ett ickesvenskt jourhem där man talade främmande språk, troligen persiska och arabiska.När barnbarnet kommit till jourhemmet isolerades hon och fick inte gå till skolan under fem dagar. "Hon skulle vila” sades det. Efter flera veckor och med hjälp av en advokat fick de en domstol att häva placeringen.

Nyligen har dock socialtjänsten återigen ansökt om att flickan skall omhändertagas till ett LVU-hem. Den advokaten som Marianne anlitat anser att ärendet har misskötts grovt, helt emot alla regler och förordningar.

Ingen av barnbarnets många anhöriga har kommit ifråga för placering i socialtjänstens utredning trots att Socialtjänstlagen är tydlig. “När ett barn placeras skall det i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående. ” (SoL kap 11, 5 § ).

Hela hanteringen väcker också en mängd principiella frågor: 

- Är det rimligt att barn rycks upp från sin miljö och placeras i en familj med helt annan kultur, språk, tradition och religion?

- Är det lämpligt att en flicka på väg in i tonåren placeras i ett hem med andra pojkar och män utan någon möjlighet till insyn för anhöriga?

- Hur säkerställer man kvalitén på det arbete som socialsekreterarna utför?

- Hur säkerställer man att de har tillräcklig kompetens att göra bedömningar för omhändertagande?

- Hur undviker man allvarliga kulturkrockar när socialsekreteraren inte kommer från Sverige?

- Hur förhindrar man att lönsamma jourhemsplaceringar går till bekanta?