Se alla program här >>>
Domstolarna utgör demokratins tredje hörnpelare. Riksdagen är lagstiftaren, regeringen är verkställaren, HD och HFD, den dömande makten, som ska tillse att lagen tillämpas korrekt och enligt – den demokratiskt valda – lagstiftarens vilja.
Men tänk om domstolarna inte bryr sig om vad lagstiftaren säger, utan mer om sina egna privata åsikter. Det är vad domstolsaktivism går ut på. Och omvänt: om riksdan blir aktivistisk och fattar beslut som inte är lagliga. Då ska domstolen upphäva sådan lag.
Det handlar om målet mot Ali och Amin, de båda ungdomsbrottslingar som utförde den ytterst grova tortyren och skenavrättningen på Solna kyrkogård för ett par månader sedan. Målet är nu uppe för avgörande. Få brott har – med rätta – upprört oss mer.
Även vänstermedia hycklar förstås med. Liksom åklagaren, Anders Tordai. Att varken han eller DN väljer att berätta det alla (utom en liten skara DN-läsare) vet, nämligen att gärningsmännen var från MENA och offren två svenska pojkar, det är skamligt.
Tordai konstaterar i DN att han "aldrig sett så grovt våld. De har även hotat att döda brottsoffren och deras familjer". Sedan tillägger han: "allt i syfte att försöka få tag i mer pengar."
Vi talar om förnedringsvåld som är så sadistiskt och tryfferat med utstuderade vidrigheter, som inte på något sätt är rationellt motiverat om det bara eller ens först och främst skulle ha handlat om snöd vinning. Småslantar som man redan hade i sin hand när misshandeln inleddes.
Den här gärningen är bara den mest uppseendeväckande i en lång lista av brott som begås med öppet uttalat ressentiment, dvs hat mot folkgrupp. Drivet av unga invandrares mindervärdeskomplex. Gentemot svenskar.
